En trevlig helg har förflutit. Visserligen innebar lördagens Melodifestival en besvikelse, men livet går ju vidare trots sådana katastrofer, eller hur? En kvintett dansande modeller från Elloskatalogen med en dänga som inte berör ett enda smack förutom att den är ytligare än en skräddare på en vattenpöl får kievas med övriga bidrag i Kiev. Vi får se hur det går. Postorder har ju varit ett framgångsrikt koncept under långt tid, så varför inte? Jag har varit mycket flitig postorderkund genom åren, men jag trodde nog inte att branschen skulle ge sig in i ESC-svängen.
Vi var i Domkyrkan igår på högmässa. Det var högtidligt och vackert, med stämningsfull sång av sångare ur Domkyrkokören och med tänkvärd predikan av kyrkoherden. När Maria hällde en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam över mästaren, en balsam som var värd så mycket som en hel årslön, så protesterade omgivningen: "Varför slösar hon så, den där lösaktiga tokan? Vi kunde ju ha sålt flaskan och gett pengarna till de fattiga!!" Hur många av oss hade inte reagerat likadant? Ändå är det Maria som är föredömet. Hon gav allt hon hade. Det ska vi också göra. Vad betyder det? Att ge Herren allt? Att lämna allt till Herren och följa efter, vad betyder det i mitt liv idag? Vad i vårt liv är en flaska dyrbar äkta nardusbalsam? Det är värt betänka samtidigt som man tänker på Marias handlande. Andra söndagen i fastan heter Reminiscere, dvs kom ihåg, minns. Kom ihåg Maria.
Och en sak till som ni kan lägga på minnet: Vill man sjunga psalmer som man definitivt aldrig sjungit förut och dessutom göra det till högklassiskt orgelspel så är det till Domkyrkan man ska gå ;-)
Hockeyn igår eftermiddag i Iffehallen glömmer jag däremot gärna, liksom domarinsatsen. Punkt.
Och så dagens lokaltidningar... ja, suck, vad ska man säga? Alltså, jag är verkligen, som en av församlingsborna förutsatte förra söndagen efter högmässan, själaglad över att ha lämnat ankdammspolitiken. Migrationsverket vill flytta från Högsby, och det väcker så klart reaktioner. Man får nog helt enkelt acceptera att det är precis så det är. Människor har rätt att reagera, ställa frågor och leta svar. Att däremot göra som Starke Man i Kalmar, som av förklarliga skäl hamnar i skottgluggen här, är penibelt. Allvarligt talat, finns det något som är mer omoget, för att inte säga osexigt, än att offentligt lufta sin ömma tår och spruta ut sina lättkränkta krokodiltårar över sandlådan och tidningssidorna? Väx upp, dra in fötterna eller skaffa stålhätta på tofflorna!
Nu är det en ny vecka. Den blir spännande, det kan jag lova!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar