Vi lever i en händelserik tid. Det är inte bara våren och med den alla naturens växter och djur som är på gång att spira, även många människor börjar andas lite lättare och kan känna att livsandarna vaknar på nytt. Jag tillhör den lilla skara människor som trivs med vinter, kyla och mörker, men jag har förståelse för att det finns andra som känner annorlunda. Det är liksom lite av själva grejen: Vi ska lära oss att bejaka olikheter och förstå att olika saker får olika människor att ”gå igång”. Det är så vi utvecklas. Jag gillar fortfarande inte värmen, men jag kan förstå hur de tänker, det stora flertalet som gör det, och den kunskapen gör även mitt liv rikare.
Den händelserika tid vi nu lever i medför tyvärr inte bara att positiva krafter växer. Vi får nästan dagligen se exempel på hur det vi har brukat kalla konstnärlig frihet, yttrandefrihet och humor har blivit reducerat till något helt annat, nämligen till rätten att kränka, till rätten att förnedra och inte minst till den numera självklara rätten att hävda och leva ut sin egen frihet på bekostnad av andras. Vi ser det i samhällets olika sektorer och även i underhållningsvärlden, och vi saknar många gånger verktygen för att på ett kvalificerat sätt kunna diskutera och resonera vad vi erfar. Är det verkligen så här vi vill ha det? Är det vad vi menar med den frihet vi värnar?
Jag tror inte det, och det är därför vi behöver mötas mer, lyssna mer, uppleva varandra mer och därigenom utvecklas. Det är dags att vi uppgraderar människan och hennes inneboende potential. Vad betyder det att vara människa och leva tillsammans i det samhälle vi själva har skapat? Och hur vill vi leva där? Hur kan var och en utvecklas, lära av andra men ändå behålla sin egen individuella särart?
Det är därför ett öppet kulturcentrum, med mötesplatser och möjligheter till upplevelser av vitt skilda slag, är så livsviktigt för ett levande och växande samhälle. Kalmar kommun har möjligheten att visa vägen för det öppna samtalet i det öppna mötet genom att äntligen ge människor, och då menar jag människor i stor och bred mening oavsett sådant som ålder, kön, ursprung och annat som vi vanligen delar upp människor efter, förutsättningar att träffas och starta processer med öppna slut. Det är ju nämligen det som är det fina med människan: Hon är utvecklingsbar, inte bara styrbar. Vi vet inte gränsen för hennes förmåga, och vi ska därför inte sätta upp någon gräns överhuvudtaget. Det är i det öppna mötet som verklig utveckling sker. Det är sådan utveckling som har ett bestående värde, till skillnad från den som bara uppnår i förväg uppsatta resultatnivåer. Och jag tror också att vi den vägen kan kvalificera såväl yttrandefriheten och den konstnärliga friheten i sig som diskussionen kring dem.
Den utvecklingen unnar vi alla som finns i Kalmar län och i Kalmar kommun. Vi är beredda att dra vårt strå till stacken för att förverkliga den här miljön i ett kulturkvarter vid Tullslätten, alltså ”en kreativ välkomnande mötesplats mitt i Kalmar” som kommunen själv uttrycker det i visionen för kulturcentrum. Vi vet att vi lever på lånad tid ute i hamnområdet. Snart står grävskoporna och byggkranarna framför Byteaterns gamla oljefabrik. Vi välkomnar naturligtvis en utveckling av den akademiska utbildningsmiljön i Kalmar, men vi ser också behovet av en kulturell utvecklingsmiljö för en kreativ, levande, och hållbar samhällsutveckling. Rikedom är inte bara materiell, den är även, och i mycket högre grad, immateriell. Att våga tro på sig själv, att våga ta in nya perspektiv och nya upplevelser och att inse att det inte finns några gränser utom den egna fantasin är rikedom av ett mer bestående slag. Vi vill vara med och bidra till en sådan. Är ni med oss?
Ordförande Byteatern Kalmar Länsteater
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar