Jag träffade Cidden när han jobbade på Radio Kalmar på 80-talet. Jag, tillsammans med två kompisar från Vasakyrkan, vår kyrka som då var alldeles nybyggd, fick vara med i hans program och prata kristen tro. Det var STORT att vara med i radion och att sitta i en radiostudio. Cidden lotsade oss genom programmet och fick oss att glömma nerverna. Han var en trevlig person, nära till skratt och varm i sinnet. Hans poesi, livsnära och idrottsnära, skildrande andra sidor av vardagen och fotbollsföreningslivet än vi kanske är vana vid (ni vet, sån där fotboll som luktar korv!), har berört mig mycket. Tillfällena är många då Ciddens dikter har fått tjäna som inspiration för mig när jag har haft talaruppdrag här och där. När vi har sjungit med kören Vox Communis har Cidden ofta funnits med på ett eller flera hörn. Hans böcker, även om jag tyvärr inte har lyckats få tag i alla, står på hedersplats i min bokhylla. Dem måste jag veta var jag har. Dem behöver jag ju ofta, både nu och framöver!
TACK Cidden för alla fina dikter! Tack för alla goa tankar, för ditt sätt att skildra arbetartillvaron så självklart, den lilla ortens karakteristika, fotbollsföreningens betydelse för den sociala sammanhållningen och familjelivets olika faser. När du nu har lämnat oss så vet jag att himlen är en gudabenådad poet rikare, och där vet jag också att du inte längre är fjättrad vid den sjukdom som tog ifrån dig orden i så unga år. Jag kan bara gratulera alla änglarna och Gud Fader själv som nu får skratta och glädjas med dina underfundigheter medan du själv går i blåkläder och njuter av vårsolens första värmande strålar!
Att brädklä
en södervägg
i dagsmejans tid.
Ja...
Dom få dagarna
har jag vikt ihop
likt en spetsnäsduk
och lagt i bröstfickan
på min blåblus
mellan snusdosan
och hjärtat.
(Bengt Cidden Andersson)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar