Det finns dagar då ord så att säga fastnar i hjärnan och ljuder där hela dagen. Idag är en sådan dag, och orden är Madeleine Albrights:
"There is a special place in hell for women who don't help other women."
Alltså, det är här jag inte förstår logiken. Hur kan man vara blind för det patriarkala systemets begränsande effekter? Hur är det möjligt att man som kvinna är blind för, eller bagatelliserar, ojämlikheten och orättvisorna? Hur kan man hävda att hälften av alla människor ska stå ut med den andra hälftens övergrepp, förnedranden och kränkningar? Finns det inget som heter solidaritet i vissa grupperingar?
Tydligen inte, och det är just det som gör mig så trött. Hur ska vi kunna uppnå rättvisa och kunna ge alla, män som kvinnor, möjlighet att välja och skapa sina egna liv om vi inte vill se hur det är ställt? Hur ska vi kunna skapa trygghet om det ska vara så stört omöjligt att få stöd när man känner sig utsatt? Om man ger kvinnliga medsystrar knivar i ryggen när man borde ha gett stöd istället, hur tror man att man betjänar kampen för rättvisa då? Hur kan man vara så hjärtlös?
Och det är i detta samhälle som en figur som Ulf Brunnberg kan gå ut och publicera i en tidning att det är feminismens fel att en häktesvakt blev dödad genom 38 hårda slag mot kroppen. Den självklara sanningen är väl i stället att det är patriarkatet som bär ansvaret för att våld brukas mot just kvinnor???
Men det är klart, så länge kvinnor, och dessutom på maktpositioner, hävdar att det inte finns något patriarkat och att det inte behövs något stöd kvinnor emellan, så får figurer som Brunnberg fortsätta sprida sin dynga utan att skämmas. Vilka framtidsutsikter, va?
Det är tur att det finns Ninjafeminister. Vi vill ha en annan framtid, och vi ger oss INTE!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar