Arbetsmiljöverket har gjort 900 inspektioner i 59 av
landets kommuner. En kvinnodominerad verksamhet (hemtjänst) har jämförts med en
mansdominerad (teknisk förvaltning) och det oerhört tydliga resultatet säger
följande:
I hemtjänsten har sju av tio chefer fler än 30 medarbetare medan en av tio chefer inom teknisk förvaltning har så stort ansvar. Varannan medarbetare i hemtjänsten ser krav och belastning som ett arbetsmiljöproblem. Detta gäller knappt var tredje inom teknisk förvaltning. Resursbristen är påtaglig inom hemtjänsten, exempelvis mätt i otillräcklig utrustning. Inom teknisk förvaltning påtalas sådana problem betydligt mer sällan. Varannan som jobbar inom hemtjänsten upplever sömnproblem, hjärtklappning och nedstämdhet. Färre än var tredje uppger sådana problem inom tekniksektorn. Inom hemtjänsten tror inte ens hälften att de orkar med att arbeta fram till pensionsåldern, medan åtta av tio anställda inom teknisk förvaltning inte ser detta som ett problem.
Självklart bidrar dålig arbetsmiljö till högre sjukskrivningar, ofrivilligt deltidsarbete och till att man slutar jobba i förtid med dålig ekonomi till följd. Detta drabbar betydligt fler kvinnor än män. Det är långt ifrån acceptabelt att hantera anställda på det sättet.
Skillnaderna speglar naturligtvis ett samhälleligt genusmönster. Kvinnor värderas lägre än män, och deras arbete likaså. Kvinnors arbetsmiljö tas inte på lika stort allvar som mäns ens INOM offentlig sektor. Det är ytterst allvarligt. Vi måste göra en stor systemförändring och vrida förhållandena rätt. Det måste bli ett slut på rean när det gäller kvinnors liv, hälsa och arbetsmiljö. Satsningar på arbetsledning värd namnet måste genomföras och tillräckliga resurser tillföras. Det räcker inte med fina ord och jämställdhetsplaner. Det måste till handling och pengar också.
Inte tror väl någon att vi kan upprätthålla och utveckla välfärdens kvalitet om vi behandlar våra kvinnliga anställda så illa att de inte kan utföra sitt jobb? Nej, det är dags för förändring och att ändra synsättet på rättvisa för kvinnor. Idag ses det som något som kan anstå tills det finns resurser över. När ska ansvariga män, för det handlar ju mest om män i ledande ställning, på allvar begripa att kvinnor också är människor och inte utbytbara handelsvaror?
Birgitta Axelsson Edström (V)
Andre vice ordf i omsorgsnämnden, Kalmar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar