onsdag, maj 07, 2014

Möte, samtal och logik

Igår när jag promenerade hem efter kommunstyrelsens sammanträde mötte jag en man som jag faktiskt aldrig tidigare har pratat med, bara hälsat på då och då. Han kände dock igen mig, och vi började prata så där mitt i en gatukorsning. Det var ett sånt där äkta möte, ett möte där man utbytte tankar och idéer och jag kunde snabbt konstatera att vi hade långt mer gemensamt än jag trodde att vi skulle ha.

Vi pratade om ideologins undanskymda roll i dagens samhälle samtidigt som den styr långt mer än man kan ana och omedvetenheten om den eller rentav oviljan att ta ställning till den är den säkraste garanten för att en annan ideologi än den man borde bekänna sig till (enligt partiboken) får styra. Vi pratade om behovet av kontroll och begäret efter makt och vi pratade om hur rädslan för olikheter och mångfald kväver dialektiken och leder till stagnation. Vi pratade, marxister emellan, om de strider man måste ta för att överleva själv och hur tunga offren kan kännas, men också om hur oundvikliga de är om man ska kunna fortsätta att vara ärlig. Vi kunde känna igen oss i situationen att rasistiska och kvinnoförtryckande värderingar behandlas som rumsrena medan andra åsikter rensas ut. Vi kunde se hur ytligheten vinner mark på det seriösas bekostnad. Vi kunde också, efter egna erfarenheter och egen historia, se hur farligt det fria tänkandet är för den som inte förstår det själv, inte förmår praktisera det och/eller bevakar sin egen position så hårt att friheten är beskuren. Friheten är ett reellt hot för den som riskerar att avslöjas. Se bara på hur Tjeckoslovakien blev behandlat under Pragvåren.

Ja, det var ett i sanning tänkvärt möte och ett samtal som på mer än ett sätt öppnade mina ögon. Speciellt hängde jag kvar vid tanken på dialektiken. Vad händer i sammanhang där olikheter rensas ut eller tystas ner? Vad blir resultatet? Vad händer när gnistan slocknar och glöden falnar (där den trots allt har funnits) medan ytligheten, den kortsiktiga taktiken och beräknandet tar över? Vad händer när samtalet tystnar och ordergivningen tar vid?

Ja, det var ett äkta möte som inte bara svarade på frågor utan som gav upphov till många fler. Svaren får jag fundera över. Det är nog för bland annat sådant man har fått sin mänskliga natur och sin förmåga att tänka och reflektera. Sådant är nämligen mänsklig utveckling och den kan man inte riktigt ha kontroll över. Det är en skapande process, och en process som därför är livsviktig. Fattar man inte det utan helt enkelt vill ha eller behålla makt så är det bättre att skaffa sig ett menageri.

Själv är jag allergisk mot sällskapsdjur i allmänhet. Det kanske är rätt logiskt när man nu tänker efter.

Inga kommentarer: