torsdag, mars 20, 2014

Ja, se pengar.... men inte höra

Igår fick vi veta att mars månads kommunfullmäktigesammanträde ställs in på grund av ärendebrist. Det är helt OK att man gör så tycker jag. Har man inget att besluta om så behöver man inte heller träffas, om man nu inte tycker att det är intressant med en demokratisk temadebatt istället eller något sådant, men jag förstår att det kan krävas lite längre förberedelser för en sådan. Problem uppstår när man hävdar att man ställer in av ekonomiska skäl och hänvisar till att man behöver använda de pengar som inte behöver betalas ut i arvoden till förtroendevalda (alltså endast till de fritidspolitiker som inte har fasta arvoden) till att köpa in teknisk utrustning för att websända kommande möten, en idé som tidigare har behandlats ganska avvisande. Är det så vi ska resonera?

OK, då gör vi det rakt över. Förra månadens styrelsemöte i Kalmarsunds gymnasieförbund ställdes in pga ärendebrist. Då kanske de pengarna skulle kunna användas till tillgänglighetsanpassning av Kalmars nyaste sammanträdesrum? Det finns nämligen i förvaltningskontorets nya lokaler dit flyttlasset gick i början av året. Jag påpekade redan i januari att det saknas hörselslinga i det redan iordningställda rummet. Nu, nästan två månader senare, finns fortfarande ingen slinga monterad. Det man erbjöds idag var EN mikrofon på stativ avsedd för föredragande och en mottagare modell gigantic. Med denna tekniska utrustning skulle man inte kunna följa debatten vid sammanträdesbordet, än mindre höra ordföranden som har sin plats i rummets motsatta ände räknat från föredragande. Det var pinsamt. Ändå vill jag inte låta någon skugga falla över dem i personalen som skulle försöka instruera och skyla över pinsamheten. De gjorde så gott de kunde, men det räcker inte. Hur i hela fridens namn kan man missa en sådan installation när man bygger om? Hur kan man låta bli att hämta in experthjälp och helt enkelt fixa det? Det GÅR, men det går INTE om man inte ens tänker tanken. Och som sagt, det är INTE de stackares fel som försökte idag. Snacka om Mission Impossible. Det är en himla tur att jag klarade det ändå. Frågan är om resten av styrelsen gjorde det. Jag är ju bara en av minst tre med samma problem.

Så, alltså: Hur många sammanträden ska vi ställa in för att ha råd att fixa sådana tekniska angelägenheter? Eller kan man kanske tänka sig att man drar ett par procent på varje heltidsarvode för att kunna säkerställa att våra lokaler är tillgänglighetsanpassade? Det finns ju ändå lagstiftning på området. Den bör man inte kunna komma undan ens om man befinner sig i Kalmar, men finns inte pengar till att uppfylla uppställda krav så måste vi ju se till att skaka fram dem. Det ena sättet är väl inte sämre än det andra kan jag tänka... Eller alla kanske inte tycker att det där med delaktighet är så viktigt att man tycker att det är rimligt att vi löser det tillsammans?

Vad konstigt det här blev.... Det påminner mig plötsligt om finansieringen av välfärden i stort. Där lever vi ju under trendoket "Låt bli min plånbok!" och sänker hellre skatter än finansierar problemlösning gemensamt. Det är viktigare med en tjock egen plånbok än att vår gamla granne har det hemtjänststöd hon behöver. Ack ja, det går åt fel håll med världen för tillfället. Jag hoppas på en vänstersväng, en äkta sådan!

Inga kommentarer: