Det kostar på att hålla fred, Gud vet,
med den som tigger mig att jag skall sjunga
och smickrar mig inför en allmänhet
men mördar mig i lönndom med sin tunga.
Det kostar på att dricka av hans vin,
med tvekan fattar jag det fyllda glaset,
han skryter med att han betalt kalaset
och kallar mig bak ryggen för ett svin.
Men jag har råd, du gamle lurifax,
och Ni min nådiga, med allt ert pladder,
se jag har råd att sjunga för er strax,
med poesi besvarar jag ert sladder!
Med gudar dricker jag för edert väl
och lockar fredens ängel ner i gruset
se'n jag er visat vem som tålde ruset
och sagt er sanningen och frälst min själ.
Ty sanningen gör gott, och det är sant
att om i detta land man bryter seden
och inte ständigt kacklar likadant
som alla andra kycklingar i reden
men går sin egen väg med stort besvär -
förgäter fulheten för allt det sköna
då kacklar alltid någon gammal höna
om hur förfärligt lättsinnig man är.
Jag står här ensam, fast i lustigt lag,
nåväl med rätt, ty själv min väg jag väljer
och målet ser jag tydligt, dag från dag,
långt bortom dessa flaskor och buteljer.
Och just vid dessa silversträngars drill
en röst mig når, som hörs blott av poeter -
Jag glömmer därvid alla små förtreter
och dricker, stolt, min ädla sångmö till!
(Evert Taube)
Evert Taube har skrivit mycket. Nu när jag letar lämplig musik till onsdagens spelning så är det klart att Taube dyker upp både här och där. Han hör ju på många sätt den svenska sommaren till. Calle Schewens vals, Vals på Ängön och Dansen på Sunnanö.... Finns det sånger är MER sommar??? Den här tänker jag dock INTE spela då, men jag skrattar mycket igenkännande inombords när jag läser texten och nynnar melodin. Aldrig i min allra mest vilda fantasi trodde jag att jag skulle känna mig besläktad med Evert Taube, men det gör jag nu :)
Lurifaxar, sladdrare, översittare och gamla sega höns kan fortsätta med sitt pladder. Jag vänder ryggen åt det hållet och går mot en ljusare framtid där sanningen och ärligheten får sitt rätta värde. Jag vill nämligen, som Björn Afzelius i Sång till friheten, leva för och besjunga friheten, vänskapen, rättvisan, freden, kampen och framtiden och då inte bara som vackra ord utan som landmärken fast förankrade i den värdegrund som med åren har blivit min och som har format mig. Den värdegrunden är min sångmö, och den rimmar tyvärr illa med mycket av det som under de senaste åren har påverkat min vardagstillvaro.
Och vem vet, kanske det blir en ny sjuttonde ballad framöver, dock inte av Taube utan av någon helt annan? ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar