torsdag, april 11, 2013

En bruten penna.... men inte utan spets

På övningen i förra veckan med Vox Communis hittade jag ett meddelande till mig på pianoklaviaturen. Nåja, meddelande och meddelande... Det var en blyertspenna med avbruten spets. Blyspetsen hängde så sorgligt vid sidan av pennan och såg ut att sitta fast med en minimalt liten bit hel träfiber. Det var vad man skulle kunna kalla en totalkaputt penna. Den dög inte till nånting. Inte ens radérgummi hade den i andra änden. Den var körd.

Och så kände jag mig just då. Totalt körd. Värdelös. Inte till någon nytta alls. Dagar av den typen har man ju då och då. Just nu har jag dem ofta. Idag är en ny sådan dag. Sådana dagar borde förbjudas.

Jag förklarade för kören om mitt något mystiska meddelande, och vad det beror på. Vilken kärlek jag möttes av! Vilken omtanke! Och vilken energi! Det fick mig på banan igen. Dessutom fick jag en present av en av deltagarna, goa Gisela som tidigare har gett oss supergoda lussekatter :-)


Jag fick en ny penna! En som är fullt funktionsduglig, vässad och som kan vässas många många gånger till. Nu har jag alltid den här pennan i min väska. Den påminner mig om att det alltid kommer fler chanser. Även om man är bruten, så finns det chans att vässa sig igen, och det tänker jag göra, men kanske på helt andra sätt än tidigare.

För, om man brukas på det sättet att man bryts av istället för att utföra vackra, inspirerande, kreativa och förbättrande saker, då är det nog hög tid att låta sig brukas på nya sätt. Världen är full av saker som behöver göras, och då är det mer meningsfullt att söka sig till dem, eller hur? Dags att plocka fram pennvässaren alltså, men pappret pennan ska skriva på bör bytas ut liksom handen som håller i den. Då kan det på nytt hända grejer!

2 kommentarer:

Thore Berggren sa...

Bästa Birgitta!

Du är en av de vassaste pennor jag känner, både bokstavligen och andligen. Vi som har förmånen att finnas i din omgivning inspireras såväl av din spets som ditt suddgummi. Behöver du hjälp med vässningen lite då och då ska vi givetvis hjälpa till.

Thore Berggren sa...

Förresten, du påminde mig också om en liten gullig historia som jag hörde en gång.

Det var en fröken i en skolklass som gett eleverna uppgift att skriva en uppsats med titeln "Vårt klassrum". Idén var att de skulle beskriva hur det såg ut i rummet där de satt.

Hon fick in en hel hög med fina uppsatser, men särskilt den från Pelle gjorde henne förbryllad. Förutom en strålande beskrivning av rummet hade han nämligen också skrivet "och längst fram finns katedern och där sitter onödan".

Fröken kände sig lite ledsen och kallade fram Pelle och bad vänligt om en förklaring. Varför tycker du att jag är onödig?

Pelle tittade förundrad på sin fröken. Han förstod ingenting. Inte tyckte han att fröken var onödig. Var hade hon fått det i från?

Nej, sa han oroligt. Det är inte fröken jag menar. Det är den där, sa han och pekade på pennvässaren på katedern.

- Fröken brukar ju säga att vi inte ska vässa pennorna i onödan.