Viktiga möten

Idag har jobbet börjat lite mer "på riktigt". Det första formella mötet för hösten är avklarat, men tempot är inte riktigt uppe i marschfart ännu. Idag har vi röjt undan allt från vårt kök. Vattenskadan föranleder lite större ingrepp. Golvet ska brytas upp och framtiden är alltså ganska oviss. Hur lång tid detta kommer att ta vet ingen i dagsläget, men klimatet inne i vår lokal är inte gynnsamt. Huvudvärk, halsbesvär och snuva dyker upp efter 45 min inomhus. Det tyder på mögel och större problem än bara "lite vatten", så vi får väl se hur det går. Kanske blir det klart till jul ;-)

Men möten kan man som sagt genomföra ändå, fast på andra platser. De mer betydelsefulla mötena (sett i ett livsperspektiv) är dock inte alltid planerade och saknar dessutom dagordning. Därmed inte sagt att jag gillar formella möten utan formell dagordning. Det gör jag INTE. Ordning och reda är min melodi, liksom respekt inför allas åsikter och möjlighet till engagemang!

Men idag på Åhléns, under lunchtimmens sista minuter när jag skulle handla lite underkläder och ett nytt läppstift i ny färg, fick jag en pratstund med en kvinna så där helt apropå. Det började med att hon klagade på priserna, och ja, hon hade rätt. Det ÄR dyrt med märkesunderkläder. Sedan fortsatte hon att prata, om sitt liv, sina operationer, sin familj och de människor hon hade mött. Hon var 91 år idag och hade flytt hit från Tyskland undan krigets bomber tillsammans med sina föräldrar. På ganska knagglig svenska med tysk brytning berättade hon, och SOM HON BERÄTTADE :-) Om sina ständiga uppror mot läkares råd, ibland med olycklig utgång som när hon hade försökt ta sig ut från ett sjukhus med hög feber och ramlat och slagit sig halvt fördärvad, ibland med rena rama änglavakten som när hon fick medicin mot besvär under graviditeten. "Jag öppnade inte burken" sa hon. "Jag hade hela burken kvar, och tur var väl det för hade jag ätit hade min pojk inte haft armar och ben!" Hon hade fått en stor burk Neurosedyn.

Vilka människoöden det finns, och så ofta vi missar dem helt och hållet. Det är som Ingemar Olsson har skrivit i sin Sköna människor:

Det finns så många sköna människor
som liksom aldrig kommer fram
Precis som böcker i ett bibliotek
som bara står och samlar damm
Och om man bara tittar utanpå
då missar man en värld
som man aldrig får en enda aning om
Fast hela tiden finns den där

En del är långa, andra korta
En del är hemma, andra borta
En del är tunna, andra tjocka
Men alla har dom nåt att ge
Yeah yeah yeah, nåt att ge

Det finns så många sköna människor
som liksom aldrig får en chans
Dom blir bedömda efter pärmarna
precis som om resten inte fanns
Men det som öppnar sej där inuti
är värt sin vikt i guld
För varenda människa har sin egen saga
Viktig för sin egen skull
En del är långa ...

Det finns så många sköna människor
som liksom alltid kommer snett
Precis som böcker i ett bibliotek
Dom kommer aldrig till sin rätt
En ynklig rygg utav ett mäktigt verk
är allt som sticker fram
Av alla andra sidor ser man ingenting
Och det är både synd och skam
En del är långa ...

Man ska ta vara på mötena och på människorna man möter. De berikar vårt liv, precis lika mycket som Du själv gör om Du bara vill!