fredag, augusti 17, 2012

Svart/vitt och infantilt...

Två aktuella inslag i nyhetsflödet just nu har stora likheter. Det handlar om Julian Assange och Alexander Gerndt. Den förstnämnda ska slippa undan åtal i Sverige för sexualbrott eftersom han framgångsrikt har arbetat mot korruption (genom en obegriplig politisk asyl i Ecuador av alla länder…). Den andre ska spela fotboll i landslaget efter att ha blivit dömd för att ha misshandlat sin fru. Bådadera var för sig får mig att må dåligt. När de dyker upp samtidigt blir det helt enkelt alldeles för mycket.


Ja, Julian Assange är en hjälte i ett avseende. Hans arbete med Wikileaks kan och ska inte förminskas. Och ja, Alexander Gerndt är en fotbollsspelare av rang. Han har definitivt kvaliteter som platsar i landslaget. Jag säger inget annat. Men, frågan är: Gör dessa förtjänster, erfarenheter och förmågor att man får frispel när det gäller andra brott? Kan man kompensera ett brott genom att överprestera på ett icke-brottligt moraliskt oantastbart område? Är det så svårt att hålla isär problemen?

Nej, naturligtvis inte. Då skulle vi behöva göra om straffskalorna och lagarna efter en betydligt mer relativ princip. En duktig lärare, med 100% högsta betyg både i sin egen examen och bland sina elever, hur mycket kan han/hon köra för fort utan att åka dit? Och hur mycket alkohol kan han/hon dricka bakom ratten innan det kallas rattfylla? En skicklig arkitekt, som kan rita de allra vackraste byggnader man kan tänka sig, hur mycket kan han/hon förskingra innan det kan kallas ekonomisk brottslighet? Allvarligt, så kan man ju inte resonera. Men så resonerar man när det gäller både Assange och Gerndt. Det ena kan rättfärdiga, eller åtminstone förminska, det andra. Det är korkat tänkt, och för att vara nästan övertydlig, svart/vitt infantilt.

Och sedan finns det ytterligare en parallell. De båda har förbrutit sig mot kvinnor, och kvinnor kan man tydligen förgripa sig på utan att det ”är så farligt”. Det är ju ”bara kvinnor” som är drabbade, och ”lite får man väl ta” eller? Nej, vi har ett samhälle som även i detta fall visar sin patriarkala dominans och sitt patriarkala värderingssystem, och ”SÅ kan vi ju inte ha det” som Gudrun Schyman brukade säga.

Nej, så klart inte, men varför HAR vi det så då?

Inga kommentarer: