Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ-
du är besviken.
Edith Södergran (1892-1923) var en driven poetissa med mycket att säga oss feminister i 2000-talets början. Vi tycker ju att vi har kommit en bra bit på väg, men hur långt har vi inte kvar tills vi kan vara överens om att kvinnor är FULLVÄRDIGA MÄNNISKOR? Vi begränsas fortfarande, i yrkesval, i lön, i karriären och i livsutrymmet. Till och med pensionen är olika mellan könen och systemet missgynnar kvinnor som har tagit större ansvar för familjen med start under barnens uppväxtår och sedan ofta fortsatt av ren slentrian. Lägre lön ger lägre pension. Punkt.
Det går inte fort nog, systrar! Ni måste inse att det här är orättfärdigt, bröder! Så länge vi inte har speciella lägre kvinnopriser på exempelvis mat, kollektivtrafik och kulturupplevelser finns det INGET som kan motivera den ekonomiska ojämlikheten mellan män och kvinnor. Så länge vi inte av biologiska skäl på allvar kan hävda att kvinnor enbart passar för 20% av yrkena medan män kan välja på resterande 80% så finns det inga skäl till att acceptera att så många kvinnor pressas in i traditionella kvinnoyrken med låga löner, kass arbetsmiljö och noll karriärmöjligheter.
Vi kvinnor är frukter och hav och har själar, inte blommor, källor och stereotyper. Vi är MÄNNISKOR och den som inte fattar det får nog stå ut med sin besvikelse själv. Det är inte vår uppgift att uppfylla andras önskningar!
Eller som Edith Södergran uttryckte det:
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar