Förra veckan hade kristdemokraten Christopher Dywik en insändare i tidningen Östran apropå den manifestation som anordnades på Larmtorget den 17 januari. Jag blev, för att tala litotetiskt, en smula upprörd över innehållet och attityden. Det verkar vara lätt att uttala sig om händelser som man själv inte har bevittnat. Därför snabbade jag mig att skriva ett genmäle, men det verkar som om Östran inte tänker publicera det. Därför skriver jag det här.
Christopher Dywik (KD) tar verkligen i från tårna när han diskuterar den omdebatterade manifestationen för fred i Gaza den 17 januari. Han tar till en kränkande retorik som jag hoppades var på väg att dö ut. När han vill att andra ska ”tas i upptuktning” luktar det gammalt och unket. Det är knappast ett tecken på demokratisk skolning och respekt för andras rätt att tycka och tänka som man själv vill.
Under hösten 2008 anordnades det två breda manifestationer i Kalmar. Initiativen kom båda gångerna från vårt ungdomsförbund Ung Vänster. Den första genomfördes till minne av kristallnattens offer den 9 november och blev avbruten av ett gäng rasister som förstörde vårt mötesmaterial och utsatte flera av oss för sparkar och slag. Den andra hölls den 6 december för att visa att vi är många som tar avstånd från politiskt våld. De tre röd-gröna partierna och tre partier ur den borgerliga alliansen ställde upp som medarrangörer vid den senare manifestationen, antingen via moderparti, ungdomsförbund eller både-och.
Kristdemokraterna valde att ställa sig utanför båda gångerna. Jag undrade då, och jag undrar nu, hur tänker man då? Var befann sig kristdemokraternas och deras ledande företrädare när vi tillsammans kunde arbeta FÖR demokrati och MOT våld och förtryck? Och var befann sig Christopher Dywik själv, som vill framställa sig som en så ivrig förespråkare för demokrati, vid dessa tillfällen?
Jag tog avstånd från skanderingar och hakkors den 17 januari, och det gör jag med bestämdhet fortfarande. En samling som ska mana till fred och försoning kan aldrig innehålla element som pekar åt motsatt håll. Frågan som man dock ställer sig är vad Dywik och hans parti har bidragit med för att skapa förutsättningar för fred och försoning. Ska man kritisera andra bör man rimligen visa på såväl alternativ som egen handlingskraft. Annars klingar snacket både falskt och ihåligt.
Så, nu är det sagt. Efter gårdagens debatt i fullmäktige undrar jag ytterligare över flera av de borgerliga partiernas inställning till våld från antidemokratiska krafter. Moderaterna och kristdemokraterna argumenterade skarpt och simmade i grumliga vatten. Frågan lär återkomma. Tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar