Invigning av Kalmar konstmuseum

Det här var mitt tal vid Konstmuseets invigning i lördags:

"Den blomstertid nu kommer..."

I den här härliga försommaren är det lätt att få tillbaka känslorna som man hade när det var dags för skolavslutning. Det är grönt överallt och luften riktigt dallrar av förväntan inför den långa härliga lediga sommaren. När man tänker tillbaka så är man övertygad om att det alltid var strålande sol när man hade skolavslutning. Om man ska vara riktigt ärlig så var det väl inte så, men sett i backspegeln ter sig allt så mycket mer idylliskt än det var när man faktiskt var där. Och kanske är det en välgärning att vi människor är konstruerade på det viset.

Jag tillhör den generation av elever som inte firade skolavslutningen i kyrkan. Inte en enda avslutning har jag haft där. Istället var vi i Bergaviksskolans matsal och i Novaskolans gymnastiksal. Senare var det Stagneliusskolans vackra aula som gällde. Det har inte på något sätt hindrat mig från att gå till kyrkan i helt andra sammanhang. Jag går dit för att fira gudstjänst och träffa goda vänner. Och trots att vi inte var i kyrkan på avslutningarna så blev det ganska hyggliga samhällsmedborgare av oss elever i alla fall.

Men känslan på avslutningen, den minns man. Samlingen utanför klassrummet. Uppställningen på led när vi skulle tåga till den vardagliga men ändå så annorlunda lokalen just den här dagen. För den här dagen hände det något annat. Högtiden. Förväntan. Festen. Sångerna som man sjöng på scenen där man ansträngde sig till sitt yttersta. Och senare år, behovet av avslappning och vila. Den punkt som markerade övergången från det vardagliga slitet i skolan till en period som man själv förfogade över. Och kanske främst, den hägrande friheten.

Vad har då detta med vårt nya konstmuseum att göra? Jo, ganska mycket. Konst är frihet. Konst är kreativitet. Konst skapar förväntan. Konst utvecklar. Konst kan hjälpa oss att hantera vardagen på ett mer kreativt sätt. Och det är på det sättet jag önskar att konstmuseets verksamhet ska berika vår kommun. Konsten ska inte vara så högtidlig att vi vanliga dödliga inte känner oss välkomna till den. Den ska heller inte vara så alldaglig att den inte får oss att reflektera och utvecklas. Den ska få oss att känna, att uppröras, att glädjas, att delta, att ha åsikter, att inte tycka om och att ifrågasätta. Den ska, kort sagt, få oss att leva!

Och vad man än tycker om det här konstmuseet, för jag vet att meningarna är delade och diskussionen kommer att pågå mycket länge i den frågan, så är det innehållet som är det viktiga, precis som innehållet och innebörden i våra skolavslutningar är långt viktigare än lokalen vi firade dem i. Känslan av att det som händer inne i konstmuseet, och i anslutning till det i den här vackra parken, berör oss som människor och lär oss något om varandra, om oss själva, om den samtid som vi lever i och om det samhälle vi är med och skapar, hoppas jag ska bli allt starkare när vi nu har ett nytt hus på en ny publik plats med nya möjligheter. Låt oss tillsammans ta vara på de möjligheterna!

Och nu, ett stort tack vill jag, å Kultur- och Fritidsnämndens vägnar, rikta till alla som har varit med och jobbat med det här projektet. Jag nämner ingen enskild, för då glömmer jag någon och det vill jag inte. Det här nya museet kommer att bidra till vår utveckling, och jag hoppas att verksamheten når ut till många som tidigare kanske inte kände sig riktigt hemma här. Kulturen är nämligen till för alla, utan undantag. Kanske kan fri entré vara en väg att gå för att nå fler? Jag vill dock rikta ett speciellt tack till arkitekterna Bolle Tham och Martin Videgård Hansson för att Er idé har fått så många känslor att svalla här i stan. Att uppröra är också en del av konstens uppgift, och där har Ni lyckats. Er kreativitet har väckt oss! Stort, varmt och ärligt tack!

Som sagt, för att återknyta till det där med skolavslutning: ”Ni ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart…” Detsamma gäller kulturen och utvecklingen. Det händer inget om inte någon sätter fart. Denna någon är du och jag. Nu gäller det. Grattis Kalmar konstförening och alla människor i Kalmar och i vår närhet! Nu har vi möjligheten att sätta fart. Låt oss göra det, tillsammans!