Åskådare eller beslutsfattare?

Idag går en av socialdemokraternas fullmäktigeledamöter ut i Östran och beskriver sin bild av livet som fritidspolitiker. Se länken www.ostran.se/nyheter/kalmar/i_rollen_som_aaskaadare

Jag tror inte Lasses bild på något sätt är osann. Jag har själv många år som fritidspolitiker bakom mig, och det innebär en hel del arbete och en hel del frågande. Men, våra erfarenheter är ganska olika, och det beror på en del avgörande skillnader. Lasse blev direkt inröstad i komunfullmäktige, utan att ha någon nämndserfarenhet. Jag blev ledamot av Barn- och ungdomsnämnden och kunde börja lära mig praxis där innan jag efter flera år hamnade i fullmäktige som ersättare. Den kommunala verksamheten är inte lätt att förstå på en gång och det kan den heller inte vara. Vi lever ju i en komplex värld. Att då hamna i fullmäktige direkt måste vara förvirrande. Detta bör ju socialdemokraterna ha vetat när de fokuserade så starkt på personval och politiskt nya men annars kända namn under valet i höstas. Därför har partiet det största ansvaret för att Lasse tycker sig sitta på åskådarplats.

Det var stort att börja arbeta politiskt. Jag måste ge mina partikolleger en stor eloge för att de stod ut med att lära upp ett blåbär som jag var, för det gjorde de. Det är ju så det måste gå till. Den egna fullmäktigegruppen måste ta det största ansvaret för att man ska känna sig delaktig. Det är där de så viktiga diskussionerna måste ske. Det är där man kan ställa alla sina frågor. Jag tror inte på att vi löser problemet på organisatorisk nivå i kommunen. Det är en partifråga, och det ska det också vara.

Däremot har det hänt en del den senaste tiden (från 2006 och framåt) och det kan också kan vara en delförklaring till att jag inte känner igen mig i Lasses bild av att vara nyvald. När jag blev invald i politiken hann man med att tänka igenom olika förslag och alternativ. Idag ställs man väldigt ofta inför fullbordat faktum med ett beslutsunderlag som inte lämnar något nämnvärt förhandlingsutrymme att tala om. Många upplever att det ofta är för sent att tycka något överhuvudtaget. Det är bekymmersamt, och det hoppas jag att man kan råda bot på. Vi lever ju trots allt i en demokrati, eller hur?