Jaha, nu var det dags. Vårdnadsbidraget ska införas. De reaktionära kd-idealisterna har segrat över folkpartiets arbetslinje och förskolan utarmas alltmedan vi som protesterar på vänsterkanten utmålas som känslokalla och barnfientliga. Att arbeta för en delad och förlängd föräldraförsäkring brukar i den reaktionära högerretoriken beskrivas i sådana ordalag.
Vårdnadsbidraget löser ingenting. Se på erfarenheterna i Norge där man nu ska avveckla systemet. Kvinnor får svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. Traditionella könsmönster förstärks. Förskolan förlorar i kvalitet. Det vore nog nyttigt för Hägglund och co att vända blicken till grannlandet i väster och inte agera MOT bättre vetande. Och det hade varit uppiggande om minister Sabuni och de övriga i Folkpartiet inte hade låtit sig köpas med nån tandlös sk jämställdhetsbonus.
Barn behöver båda sina föräldrar. Barn behöver också resurser, såväl hemma som i förskola och skola. Med Alliansen vid rodret blir det sämre med såväl jämställdheten som med resurserna. Vilken man, för det är fortfarande ett faktum att män tjänar generellt sett mer än kvinnor, stannar hemma för 3000 kr i månaden? Vilken ensamstående förälder kan leva på 3000 kr i månaden? Och varifrån tar man pengarna till dem som faktiskt KAN ta emot vårdnadsbidraget? Från den offentliga sektorn förstås. Den får betala såväl detta stollleförslag som skattesänkningarna som främst gynnar dem som redan har gott om kulor. Och i den offentliga sektorn finns förskolan och skolan.
Effekterna blir svidande. Kritiken likaså. Det blir inte lättare för major Björklund att framstå som kvalitetsförstärkare i skolfrågor. Och inte tänker jag önska lycka till i detta omöjliga företag. Glöm det. När det gäller sån politik är jag kallsinnig och fientlig, inte när det gäller barns väl och ve.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar