Veckans almanacksaforism lyder:
Fjärilen glömmer lätt att den varit kålmask.
Det är tänkvärda ord, ibland mer aktuella än annars.
För övrigt surrar den kommunala luften av frågor av skilda slag. Vad händer i Kalmar egentligen? Hur blir det nyligen inledda budgetarbetet? Vad händer med de politiska arbetsformerna? Hur ska vi forma mandatperioden på allra bästa sätt? Hur ska vi se till att samarbetet leder framåt och åt vänster, trots alla de kompromisser som samarbete i sig alltid måste innehålla? Etc etc....
Det är en spännande tid vi lever i, men jag hade gärna avstått från den delen av spänningen som beror på att man inte vet hur långt högerut regeringen vill styra och vilka konsekvenser det får. Än så länge har vi fått lite föraningar. Skriftliga omdömen för barn i första skolåret. Hårdare tag. Försämringar i arbetslöshetsersättningen. Vårdnadsbidrag.... Usch.
En kul grej har jag dock observerat. Vissa borgerliga företrädare, företrädesvis unga som fortfarande finns med i ungdomsförbunden, har plötsligt bytt sida. Numera är de stora försvarare av staten, något som var otänkbart före valet. Håll ögonen öppna, ni ser dem här och där! Efter stormen Per är det till exempel inte en statlig angelägenhet att hjälpa till, utan giriga skogsägare som äger skogen ska teckna privata försäkringar som täcker stormens härjningar ("för det stormar ibland, det vet ju vem som helst..."). Undrar hur det hade låtit om Per hade härjat förra året istället. Och nu är det plötsligt helt OK med toppstyrning på skolområdet, för pappa Staten vet säkert bäst. Häpp!
En sak är dock säker: Är man någorlunda klok vet man vem och vad man ska kämpa mot i det här läget. Jag hoppas att vi på vänsterkanten kan mobilisera oss ordentligt i den kampen och se till att vissa fjärilar kan återgå till kålmaskstadiet.
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar