Så var man tillbaka i selen igen efter jul-och nyårsledigheten. Nåja, jag har allt varit inne på jobbet och kollat en del då och då, och mailen har jag inte kunnat låta bli heller, men idag var det mer start på det vanliga knegandet. Cykel i motvind på morgonen, majoritetsmöte på Stadshuset, lunch med goe liberalen (som idag fick en skamligt liten lunchportion men som ändå vägrade protestera. Det märks vem av oss som är mest van vid att skrika i demonstrationståg och på barrikaderna!) och en eftermiddag på den egna kontorsstolen. Det känns lite ovant men man kommer snart in i de vanliga hjulspåren.
Det är varmt ute, fast jag fryser ändå. Det kan ha två vitt skilda förklaringar. Den första är den enklaste. Det finns nämligen tydliga tecken på en annalkande förkylning. Insidan av huvudet snurrar och jag får ha tre tröjor på mig för att inte fingrarna ska skaka. Gissa om det vore skönt med en yllefilt, en kopp varm glögg och en engelsk TV-deckare?
Den andra förklaringen är lite mer komplex. Trots att vinterkylan lyser med sin frånvaro blir samhällsklimatet både kallare och hårdare i takt med att högerregeringens politik blir mer och mer känd. Dess konsekvenser skrämmer mig. Sämre arbetslöshetsersättning, sämre möjligheter att utbilda sig som vuxen, sämre hjälp för den som behöver stöd för att ta sig ut på arbetsmarknaden.... Suck. Det senaste är att man måste vara beredd att flytta land och rike kring för att få jobb redan från första dagen som arbetslös och att det inte på något sätt behöver finnas någon koppling mellan utbildning, erfarenhet och arbete. Hur tänker man när man säger så? En arbetslös lärare från Tomelilla med familj ska jobba i kassan på ICA i Korpilombolo? Blir det bra för affären? Blir det bra för barnen? Blir det bra för läraren? Eller för familjen? Eller kan man då säga att han/hon har tackat nej till arbete och därmed förverkat sin rätt till a-kassa? Ja, han/hon får väl skylla sig själv som trots utbildning (klumpigt att välja fel) blir arbetslös. Det blir en strid ström till kommunernas socialbidragshandläggare, mina vänner. Tänk er dessa köer som nya symboler för det svenska välfärdssamhället, skapat av Moderaterna light, det nya arbetarpartiet.
Ja, fy, det är kallt idag. Och förmodligen blir det värre i morgon.
2 kommentarer:
Hej och gott nytt år...
Med tanke på jobbsökandet land och rike runt så kan jag med praktisk erfarenhet meddela att arbetsgivarna är tveksamma till anställning när avståndet är för stort.
De i alla fall förstår att det sociala är viktigt för att göra ett gott jobb.
Jag är själv arbetssökande och har sökt ett par jobb lite längre bort och en av de inledande frågorna brukar vara " Hur går det med familjen om du ska jobba så långt hemifrån?".
De flesta arbetsgivare vill ha personal som mår bra socialt och har bostadsorten nära till arbetsplatsen.
Däremot att söka jobb som inte motsvarar utbildningen ser jag inget fel i. Det är bättre att ha ett jobb och fortsätta söka efter det man vill ha.
Jag gjorde så själv men pallade bara 2 ½ år, men nu vet jag i alla fall att just den typen av jobb inte är något för mig.
Ha nu en härlig vinterdag i det politiskt dyra Klamar...
Arbetsgivares altruism har jag alltid haft svårt för att lita på. Det där med att ta vilket jobb som helst kan du ha en poäng i, men det är allvarligare om det får till följd att det blir svårare och svårare att motivera ungdomar att studera och skaffa sig en utbildning. Jag är lite rädd där.
Som sagt, det kan bli kallt i Sverige framöver.
Skicka en kommentar