Lite distans till gårdagen har väl infunnit sig efter ännu en rörig dag. Främst är det en tanke som rör sig i huvudet. Det gäller vad politik är. Är det ett spel eller en lek?
Ja, en del verkar tro det. Politik kan vara en födkrok, en roll som man spelar eller ett elakt eller snällt spel. Men är det rimligt?
Naturligtvis inte. Politiken är på fullaste allvar. Våra beslut berör våra invånare, och påverkar deras liv. Det MÅSTE man ta på allvar. Man kan inte spela kort med budgetförslag och slumpmässigt säga ja eller nej. Man får inte låta privata intressen styra besluten. Självklart inte. Förstår man inte det är man som politiker farligt ute. Egenmäktigt förfarande är bara förnamnet.
Sedan måste det finnas ett engagemang i hjärtat också, ett äkta sådant. Och när inte det finns, så syns det.
Låt mig citera Björn Afzelius. Ur hans texter kan man hitta många klokheter, t ex den här ur "Medan bomberna faller".
Kom ni som ockuperar fabriker och kontor
när dom sliter själva brödet ur er hand.
Och kom ni som vågar fjättra er längs järnvägsrälsarna
för att stoppa Hormoslyrbesprutarna.
Kom ni som demonstrerar för nedrustning och fred.
Kom ni som slåss för daghemsplatserna.
Och kom ni som orkar kämpa för dom som ska ta vid
i en tid då man är rädd att skaffa barn.
Ja, till er vill vi säga: Denna sången är till er
för ni är dom enda hjältarna vi har!
Så är det. Det är inte modigt att stå i fullmäktiges talarstol och vara hånfull. Mod, det är att kämpa för det som är rätt. Glömmer man kampen som pågår nere bland gräsrötterna, just den kamp som man som förtroendevald är satt att arbeta i, och väljer att istället köra sig fartblind uppe i de övre skikten i samhället är det lätt att komma vilse. Och fallet kan bli hårt. Mycket hårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar