Reaktion till Barometern igår söndag

Detta är det brev jag skickade till Barometern igår söndagen den 4 januari 2015 som en reaktion på lördagens artikel där jag inte fick möjlighet att yttra mig. Idag publicerades en artikel av tidningen efter en kort intervju igår kväll. Det tackar jag för!

Artikeln i lördagens tidning där Bertil Dahl (V) försöker lägga över sitt eget ansvar för kommunens ekonomi och verksamhet på mig som avgången ledamot i omsorgsnämnden måste naturligtvis följas upp. Under lördagen hade jag kontakt med många undrande medborgare som ställer sig frågan om hur det är möjligt att sådant skrivs i seriösa media. Jag har svarat att den fria pressen gör som den vill, men att jag ju helst ser att jag får en chans att bemöta i sakfrågan.

Bertil Dahls agerande etiketteras med ord som skamligt, sliskigt, fegt och ohederligt från såväl höger som vänster. Vad man än anser i den värderingsfrågan så är en sak klar: Ansvaret för kommunens ekonomi vilar hos kommunledningens majoritet. Dahls försök att svära sig fri från det ansvaret bör ifrågasättas grundligt.

Sedan Vänsterpartiet gjorde upp med Socialdemokraterna och Centerpartiet så finns det inte längre några möjligheter att bedriva vare sig rättviseinriktad eller feministisk politik i majoritetsställning i Kalmar kommun. För dessa tre partier och deras främsta företrädare är det numera helt andra målsättningar som gäller. Det är således omöjligt för mig att under sådana förhållanden delta i kommunpolitiken under Vänsterpartiets flagg. Att smita undan ansvar ligger så att säga inte för mig. Däremot vägrar jag att stå med Svarte Petter i ett spel där jag inte deltar.

Bertil Dahl har rätt i en sak: Jag är inte längre vänsterpartist, men den politik som genomförs i omsorgsnämnden liksom i kommunens andra nämnder och styrelser är per definition vänsterpartistisk, dock i Kalmartappning, eftersom den lyder under kommunfullmäktiges budget. Denna ”Kalmarvänsterpolitik” har föga gemensamt med den strävan efter rättvisa och jämställdhet som har varit min drivkraft under 20 års tid som förtroendevald på olika nivåer. Det är därför jag nu hittar nya vägar inom Feministiskt initiativ. Där finns både viljan och energin. Bertil Dahl och Kalmarvänstern har ju tappat bådadera och har tyvärr inte heller hedern i behåll.

Svarte Petter

Barometerns reporter ringde mig i fredags eftermiddag. Jag hade telefonen på ljudlöst läge då vi var barnvakter åt det lilla bonusbarnbarnet som för allra första gången skulle tillbringa ett par timmar utan sina föräldrar. Ja, det tog all uppmärksamhet vi hade, det erkänner jag gärna. När de hade gått och Cornelis med ett nöjt leende på läpparna följde med sina stolta föräldrar i hissen ner såg jag att jag hade ett missat samtal. Ett intalat meddelande på mobilsvaret bad mig ringa upp ett mobilnummer för att tala om träffpunkterna. Jag ringde, men numret var felaktigt. Jag ringde två gånger till. Numret gick fortfarande inte att komma fram på. Då ringde jag tidningens fasta telefon utan att få svar. Via röstbrevlådan meddelade jag att jag har lämnat mitt uppdrag i omsorgsnämnden och att frågorna nu hänvisas till det nya presidiet och till den nya nämnden. Sedan åkte vi och handlade samt uppvaktade grannen på hans födelsedag.

Senare på kvällen gick jag in på Barometerns hemsida och fick då se artikeln där kommunalrådet Bertil Dahl smiter undan sitt eget ansvar och kastar all skuld och skam på mig för besparingsåtgärder som han själv har tvingat fram. Inte en stavelse i reporterns meddelande andades att det var DETTA som frågan gällde. Hade jag vetat det hade jag så klart reagerat. Sådana fega påhopp bör ju inte stå oemotsagda.

Bertil Dahl har naturligtvis fel. Beslutet är varken fattat i panik eller ”fem i tolv”. Processen kring kommunens budget har varit igång hela hösten, dock var det som vanligt väldigt tyst fram till valdagen då enligt både tradition och taktik inga orosmoment ska släppas ut. Man visste dock förstås hur läget var redan tidigt under året: Kommunens ekonomi är oerhört ansträngd. Den lika ogeniala som okreativa lösningen på problemet blev osthyveln. Denna användes TROTS att alla var mycket väl medvetna om hur omsorgsnämndens ekonomi såg ut. Den gick redan på knäna, beroende på åratal av ramminskningar i storleken 5-10 miljoner varje år, uppstart av nya vård- och omsorgsboenden och dubbla kostnader i samband med detta, höga sjukskrivningstal och en ofinansierad men välkänd reform som går under namnet Rätt till heltid. Under hösten har denna information gått till kommunledningen. Ingen i stadshuset med ögon och öron i behåll, och ingen annan heller, kan ha missat det.

När det gäller träffpunkternas verksamhet så har den varit i farozonen under hela mandatperioden. Jag har personligen jobbat för att rädda den varje år, och det är också välkänt. Minnet sviker mig när det gäller tidpunkten, kanske var det hösten 2013 eller hösten 2012, man jag minns mycket väl när jag under sittande möte i omsorgsnämnden begärde ajournering i syfte att undandra träffpunkterna från besparingskrav. Andra år har förslaget lyfts bort innan det hamnat på nämndens bord. Nu, när vi under alla mandatperiodens år har sparat in åtskilliga miljoner, stod inför uppgiften att dra ner 20 miljoner kronor ytterligare så var det omöjligt att hitta andra vägar. Man kan, som bekant, inte handla när plånboken är tom och man kan inte stoppa huvudet i sanden och tro att det ordnar sig. Jo, men KAN, men det är en korkad strategi. Uppgiften blir än värre senare.

Jag är djupt ledsen över träffpunkterna, men vi saknade alternativ. De har en viktig funktion, trots att själva verksamheten i sig inte på något sätt är lagreglerad utan frivillig. Jag om någon förstår vikten av sådan verksamhet. Ingen hoppas mer än jag att situationen kan lösa sig på ett annat sätt! Jag är lika ledsen över Fixar-Marie och över den ansenliga neddragningen på personalbemanningen på våra vård- och omsorgsboenden. Jag tror inte på möjligheten att färre ska göra mer. Det kommer att kosta mångfalt mer längre fram. Personal som redan idag upplever att de inte hinner med att fylla behov kommer att må ännu sämre. Våra äldre riskerar att förlora i trygghet och kvalitet. Jag skulle också önska att vi inte skulle behöva lägga ut Stensbergs vård- och omsorgsboende på entreprenad, men vi nådde vägs ände. TROTS att kommunledningen var informerad om varje detalj i god tid om hur läget såg ut så drog man undan benen på omsorgsnämndens verksamhet måndagen den 15 december. Vi var tvungna att lägga en budget som var baserad på det beslutet i kommunfullmäktige. De spelreglerna gäller. Det var inget trevligt beslut. Det var smärtsamt. Jag är inte stolt över det, men med ett förtroendeuppdrag följer ansvar för ekonomin. Tyvärr verkar det inte gälla för kommunledningens sk vänsterfalang.

I kommunfullmäktige sitter tre vänsterpartister. De röstade för osthyvelsprincipen. De röstade för en nedläggning av träffpunkterna, för en indragning av tjänsten Fixar-Marie, för en privatisering av Stensberg och för en neddragning av personal inom äldreomsorgen. Sedan kräver samma grupp att nämnderna INTE ska följa deras beslut. Det är både magstarkt och ohederligt men en logisk följd av inställningen att taburetten och närheten till makten är viktigare än möjligheten att genomföra och driva politik. Någon vänsterpolitik är det ju nämligen inte tal om, om man nu inte menar att den vanliga kritiken från högersidan har rätt: "Vänstern gillar att sätta sprätt på pengar som inte finns eller som är någon annans."

Bertil Dahl gillar nog inte att sitta med Svarte Petter och försöker nu med alla medel bli av med det förhatliga spelkortet. Jag spelar inte längre med i samma spelparti, där har han rätt. För mig är kommunens välfärd i högsta grad på allvar och dess konsekvenser är verkliga. Den verkligheten når tyvärr inte upp till Stadshusets andra våning. Det gör dock att Svarte Petter stannar i Bertil Dahls hand, trots såväl ohederliga som sliskiga och skamliga försök från hans sida att spela det ifrån sig. Den dagen du tar strävan efter rättvisa och jämställdhet på allvar och agerar därefter har du en chans att bli av med kortet. Fram till dess lär du sitta där du sitter, med taskiga kort på hand men i en mjuk kommunalrådsposition i knät på socialdemokraten Johan Persson och centerpartisten Anders Andersson. Så länge den situationen råder blir det ingen vänsterpolitik och ingen feministisk politik i Kalmar kommun, och vet ni, det är INTE mitt fel och inte Svarte Petters heller.

Några aktuella härskartekniker

Härskartekniken Dubbel bestraffning handlar om att försöka få en annan att känna ”vad du än gör så blir det fel”. Den utsatte befinner sig helt enkelt i en ekvation som saknar lösning. Damn if you do and damn if you don´t! Oftast används tekniken mot grupper eller individer som man har fördomar mot. Det kan handla om att du anses framfusig när du är spontan eller osäker när du är eftertänksam eller kanske att du är så väl påläst att du ses som ett reellt hot. I själva verket är nog det sista det ärliga motivet. Att dubbelbestraffa handlar ju om vilja att härska över någon som man med rena och sjyssta medel inte klarar av.

Påförande av skuld och skam är en annan härskarteknik som är nära besläktad med dubbelbestraffning. Den handlar om att någon tillskriver dig skuld och skam för en egenskap eller händelse som du inte är ansvarig för. Påförande av skuld och skam kan beskrivas som resultatet av att ha blivit utsatt för andra härskartekniker, men är också en egen strategi i speciellt trängda fall. Att bli utsatt för härskartekniker får dig att känna att allt är ditt fel och att det är dig det är fel på. Påförande av skuld och skam kan alltså vara en härskarteknik som upplevs komma från "dig själv”, men långt ifrån alltid. När någon känner sig hotad av dig och inte har modet att stå upp för egen del, så kan denna teknik kännas som en tänkbar väg. Att lasta över ansvar, skuld och skam på någon annan kan kännas skönt för stunden, men den är också sannolikt den teknik som är mest ”genomskinlig” för den utomstående. Den som skyller på andra i ett läge där man själv bär ansvaret kan lätt få stämpeln ”feg”. Som jämförelse: Att kissa på sig när man fryser kan kännas varmt ett tag, men sedan blir det förbaskat kallt. Dessutom syns den våta fläcken utifrån. Det minnet bär många med sig, länge...

Jag bara tänkte att det denna ganska vackra lördagsmorgon i början av det nya året 2015 kan vara relevant med en liten påminnelse om hur två härskartekniker (TACK Berit Ås för ditt bidrag till klokskapen!) kan brukas och visa sig. Det är insikter som kan visa sig oerhört värdefulla i framtiden. God fortsättning!

Om att fatta eller inte fatta

I lördagens Barometern kommer det att finnas en artikel där Bertil Dahl, kommunalråd för Vänsterpartiet i Kalmar, kommer att lägga skulden på neddragningarna inom äldreomsorgen på mig. Jag satt under åren 2011-2014 som andre vice ordförande i omsorgsnämnden. Fram till augusti 2014 representerade jag Vänsterpartiet, trots utfrysning sedan hösten 2010 med påföljande utmattningsdepression våren 2012. Våren 2013 lämnade jag min anställning som politisk sekreterare då jag i samråd med familj och medicinsk kompetens kunde konstatera att jag levde i en mycket sjuk arbetsmiljö. Sedan dess har jag studerat men haft kvar en del av mina politiska uppdrag. Jag vet dessutom att jag har gjort ett gott arbete och har tagit mina förtroendeuppdrag på allvar alltsedan jag gick in i partiet i början av 90-talet. Mitt första kommunala uppdrag fick jag efter valet 1994.

Måndagen den 15 december 2014 klubbade kommunfullmäktige i Kalmar igenom en budget som innebar en mycket kännbar besparing på omsorgsnämnden. Budgeten hade arbetats fram av den politiska majoriteten S, C och V. På torsdagen i samma vecka skulle omsorgsnämnden fattas beslut om detaljbudget baserad på beslutet från kommunfullmäktige. Det innebar neddragningar i storleksordningen 20 miljoner kronor. Nämnden ska vara i balans sista december 2015 för att kunna gå in i 2016 och då hantera nästa ramminskning på ytterligare 5 mkr. Var och en som tänker själv och som har någon som helst insikt i kommunal ekonomi förstår att detta medför kännbara åtgärder, samt att de måste vidtas snabbt för att kunna få så stor ekonomisk effekt som möjligt. Att hämta in 20 mkr på ett halvår motsvarar ju 40 mkr på helår. Därför kan man inte vänta med att fatta beslut. Det blir ju i så fall än värre.

Det inte alla vet är dock att de besparingar vi var tvungna att anta var väl kända av kommunledningen. De senaste åren, med årliga neddragningar på mellan 5 och 10 mkr, har den frivilliga och ickelagstadgade verksamheten varit uppe på tapeten. Varje gång har den räddats i sista minuten, en gång på sittande nämndsmöte då jag själv begärde ajournering. Annars har jag varit med och avstyrt detta på presidieberedningsnivå. Nu gick det inte längre. Vi har ju dessutom dragit ner bemanningen på våra vård- och omsorgsboenden. Där finns också en smärtgräns! Men ändå så lade man fram sin budget måndagen den 15 december.

Men, allt detta vet naturligtvis Bertil Dahl. Han har ju verkat i stadshuset sedan 1999 och är den som har bäst koll på vad som har hänt, men just nu är besparingarna mitt fel och ingen annans. Det är fegt. Det är pinsamt. Det är rentav korkat. "Hade en vänsterpartist suttit på BAEs position hade det inte blivit några beslut" säger Bertil.

Jag säger nästan detsamma: Hade det suttit vänstermänniskor på de tre platserna i fullmäktige, människor som tar avstånd från mobbing och som vet vad solidaritet och kamratskap är, så hade dessa platser inte röstat för en budget som genomförs med hjälp av osthyveln. Hade det suttit äkta feminister där så hade beslutet blivit ett annat. Hade det suttit människor med hjärtat till vänster i kommunledningen hade man inte genomfört borgerlig politik. Det är kanske lite smärtsamt, men det vet ni tre om, åtminstone Bertil Dahl. Han och jag har ju hört det sägas vid samma tillfälle och i samma rum. En fördel med artikeln finns dock: Det framstår klart och tydligt var fegheten har slagit rot och vem man inte kan lita på när det blåser. Vill man inte kännas vid sina egna beslut så kan man heller aldrig få ett förtroende. Och nu säger Bertil Dahl en annan sak som också är intressant: En vänsterpartist i omsorgsnämnden ska INTE agera i linje med de sk vänsterpartisterna i kommunfullmäktige. Det där larvet om att ersättaren inte hade rösträtt kan vi ju direkt bemöta med att det i vilket fall som helst är svårt att rösta när man inte ens är närvarande på mötet när beslut fattas om den kommande budgeten.

Väx upp vänsterpartister! Det är dags att ta ansvar nu för de beslut ni fattar. Det kanske är dags att fatta åtminstone det?

Gott Nytt År!

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten

mot rymdens norrskenssky och markens snö;

det gamla året lägger sig att dö...

Ring själaringning över land och vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla

i årets första, skälvande minut.

Ring lögnens makt från världens gränser ut,

och ring in sanningen till oss som famla.

Ring våra tankar ut ur sorgens häkten

och ring hugsvalelse till sargad barm.

Ring hatet ut emellan rik och arm

och ring försoning in till jordens släkten.

Ring ut vad dödsdömt räknat sina dagar

och forngestaltningar av split och kiv.

Ring in ett ädlare, ett högre liv

med bättre syften, mera rena lagar.

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,

och ring den frusna tiden åter varm.

Ring ut till tystnad diktens gatularm,

men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,

förtalets lömskhet, avundens försåt.

Ring in det rätta på triumfens stråt,

och ring till seger mänsklighetens fanor.

Ring, klocka, ring... och seklets krankhet vike;

det dagas, släktet fram i styrka går

Ring ut, ring ut de tusen krigens år,

ring in den tusenåra fredens rike!

Ring in den tid, då andarne befrias

ur själviskhetens sammansnörda band.

Ring mörkrets skuggor bort ur alla land;

ring honom in, den bidande Messias! 

(Nyårsklockan av Alfred Tennyson)

Rubrikjakten

Nu blev det helt enkelt bara för mycket... Har man varit medlem i storebrorspartiet i typ hela livet, suttit i riksdagen och i kommunfullmäktige i hundra år och fortfarande har kontakter med "HSB", då duger det inte att jaga rubriker istället för resultat! Ta kontakt, jobba för att idiotiska budgetbeslut omvandlas till nåt som är hållbart inför framtiden, våga ta striden på de arenor där man kan nå framgång och, framförallt, sluta upp med dubbelspelet! Det gäller för Kronblom, och det gäller också för alla andra med liknande mentalitet.

Sedan skulle det sannerligen inte skada med lite erfarenhet från nämndsordförandeuppdrag innan man blir kommunalråd. Bland de tre vicevise männen i den här kommunen är detta en bristvara. Är det så illa att man inte ens fattar att kommunens budget påverkar nämnderna? Ja, jag måste säga att jag faktiskt undrar på riktigt. En vill inte fatta beslut som följer fullmäktiges budget utan vill vänta och se (för att sedan naturligtvis vara tvungen att vidta ännu hårdare åtgärder vilket alla utom vissa förstår), en hävdar att nämnderna ska fatta beslut och att budgeten ligger fast och en tredje vill rädda träffpunkten i Trekanten eftersom han bor i byn. Känns det rörigt? Ja, det är väl det minsta man kan säga. Lägg därtill en diskussion i ansvarig omsorgsnämnd där tillträdande ordföranden inte hade något att tillägga och en påfäljande votering där en sosseledamot röstade fel. Ja, så var det. Det fanns inget stöd för alliansens förslag i S-gruppen, det var en missuppfattad voteringsordning. Då är det inte bara rörigt, det är nånstans i närheten av kaos.

Planen är förstås följande: Svåra och kännbara beslut ska fattas dels av en avgående nämnd, dels på grundval av en budget som läggs under mandatperiodens första år. Då hinner ju folk glömma det mesta fram till nästa val. Så cyniskt kan den politiska ankdammen fungera. Nämligen. För att vara ännu mer cynisk: Kanske är detta en strategi som mer än gärna används när det gäller just äldreomsorgen.

Jag är glad över att ha fått vara med i omsorgens utveckling under fyra år. Jag har lärt mig oerhört mycket, och jag har fått en ännu större förståelse för hur det är att vara i och driva en livsviktig verksamhet men inte bli lyssnad på. Från och med i morgon är det andra människor som ska axla ansvaret. Alla i det tillträdande presidiet har ordinarie platser i fullmäktige och såvitt jag förstår har alla (obegripligt nog) röstat för den liggande kommunbudgeten. Då är det helt enkelt inte möjligt att INTE följa den. Lycka till.

Jag menar det. Inte för politikens skull, utan för våra äldres och de närståendes. Det här är ingen verksamhet som likt Fanerdun eller World Trade Center sätter Kalmar på kartan, men det är en verksamhet som finns i verkligheten och som i sanning behövs. Någon gång kanske det kan vara dags att förstå att äldreomsorgen inte kan leva på en tom kopp och en skitig sked (som min faster en gång uttryckte sig i helt ett annat sammanhang) samt fagra ord om "välfärd med hög kvalitet, önskad sysselsättningsgrad och flexibilitet". Och Kronblom, du kanske kan bidra till detta om du väljer bort soffan och rubrikjakten!

Apropå extraval och extravel

Jag kan inte tänka mig en bättre lösning på den situation vi nu har i Sveriges riksdag än att ställa in det aviserade extravalet. Så illa är det nämligen. Bättre än så här kunde det inte bli, men visst kan man säga att det istället för extraval blev extravel. Det tog lite lång tid det där kan man tycka...

Men, man kan ju inte tvinga folk att göra vad de inte vill. Så länge blockpolitiken är cementerad och tvingar partiföreträdarna stå med fötterna fastgjutna i respektive läger så är decemberöverenskommelsen det absolut optimala. Vi slipper ännu en valrörelse där populismen skördar framgångar, där utslitna partiapparater ska skaka igång ett lika utslitet maskineri utan att ha hunnit underhålla och reparera sig och där resultatet sannolikt hade blivit ett parlamentariskt läge som på alla punkter blivit än mer bekymmersamt. Vi ska vara tacksamma för utvecklingen.

Men det finns förlorare. MP är en. Deras inflytande minskar trots att de sitter kvar i regeringen. Allianspartierna kommer att få mer att säga till om, på MPs bekostnad. Det är ju just MP som är den del av regeringen som har irriterat det blå laget mest. Vänsterpartiet är en annan förlorare. Inom överskådlig tid vet vi nu att regeringsmedverkan för det partiet är totalt utesluten. Att hävda att man ska kunna påverka budgeten som ju ändå kommer att gå igenom (V röstar ju aldrig på en alliansbudget ändå) är ett  halmstrå som naturligtvis måste både gripas och visas upp, men det är likväl ett strå som är bräckligt. SD är ändå det parti som förlorar mest. Ingen vill ta i dem med tång, och deras möjligheter att påverka politiska beslut i riksdagen är numera mindre än noll. Det är naturligtvis fullt logiskt. 87% är väldigt mycket mer än 13%, eller hur?

Men på sikt är läget ändå bekymmersamt. Vad händer med demokratin? Ökar detta motivationen att engagera sig i samhälleliga frågor? Ökar det benägenheten att ens rösta? Hur ska vi upprätthålla någon form av spänning och någon form av utveckling om konfliktytorna blir både färre och mindre? Tja, nu börjar jobbet. Det är en utmaning, och en speciell utmaning för oss som står både utanför överenskommelsen och riksdagen. Det är vi som kan utgöra det verkliga alternativet till decembermittfältet, inte som målvakter och backlinje (där är et redan fullt med riksdagens höger- och vänsterextremer) utan som spännande anfallsspelare. Var inte oroliga, den utmaningen kommer vi att anta.

Nu är det dags för en feministisk vår. Snön ligger vit på fur och gran, och jag hoppas den gör det länge än, men sedan ska vi se till att klä tillvaron i rosa. Det kan sannerligen behövas i denna grå cementerade värld!

Annandagen 2014

Så har juldagen passerat, relativt lugnt och stillsamt, precis som jag ville ha det. Det kändes faktiskt inte konstigare att vakna igår och idag än tidigare, men visst är det en tröskel man har passerat. Stort tack till alla vänner som kom ihåg mig igår på sociala medier och via andra kommunikationskanaler och ett varmt tack till familjen som gav mig presenter från hjärtat. TACK!!! Jag mötte en av grannarna här nyss när jag gick in från rundan till återvinningsstationen. Han gratulerade mig till att ha blivit myndig. Ja, se det från den ljusa sidan! Han har ju rätt. Det finns ingen anledning längre att förställa sig längre eller skämmas för den man är. Har jag uppnått ett halvt sekel, eller som goe maken säger: "Du är inte riktigt hundra" så får väl folk ta mig som jag är. Det är för sent att lära så gamla hundar att sitta nämligen. Jag har försökt med dylika stolleprov under lång tid, men fått ge upp varje gång. Det har å andra sidan handlat om sega gubbar. Det är nog ännu värre, om nu det är möjligt ;-) Hur som helst, firar livet gör vi lördagen den 10 januari. Välkomna då!

Goe maken har dock fått en ny utmaning. Han har aldrig varit gift med nån som är över 50 förut. Jag försöker lugna honom och säga att jag har klarat av det i över 5 och ett halvt år. Jag vet inte om det är en lugnande kommentar, men den är sann i varje fall. Det har varit lika goa år före 50 som efter :-) Han har å andra sidan varit självförsörjande hela tiden. Det är ju en helt annan situation för mig...

Annandagen, den första dagen i vårt julfirande då lugnet kan slå sig ned hos oss, kom in med isande kyla. Än har vi inte fått någon snö här i Kalmar, men naturen är vacker ändå och bjuder på den ena överraskningen efter den andra. Idag på promenaden hittade vi t ex färdigfryst svamp, se bilden. Inte illa! Det blev en liten tanke till alla svampplockare som har fyllt frysarna därhemma. I Kalmar sköter det sig automatiskt. Man behöver inte ens plocka den, och inte frysa ner den heller. Ja ja, den ÄR liten. Vad kan man begära??

Ha en riktigt skön fortsättning på helgen och njut stillheten! Allt är inte mellandagsrea och julmatsrester, det finns mer att hämta i livet så här års. Man kan till exempel ta sig tid till att läsa lite texter och låta dem sjunka in. Här är ett förslag hämtat från Zacharias Topelius rika källa:


Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt
i signad juletid.
Giv mig Guds ära, änglavakt
och över jorden frid.
Giv mig en fest, som gläder mest
den Konung jag har bett till gäst.
Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,
giv mig en änglavakt.

Giv mig ett hem på fosterjord,
en gran med barn i ring.
En kväll i ljus med Herrens ord
och mörker däromkring.
Giv mig ett bo med samvetsro,
med glad förtröstan, hopp och tro.
Giv mig ett hem på fosterjord
och ljus av Herrens ord.

Till hög, till låg, till rik, till arm
kom, helga julefrid.
Kom barnaglad, kom hjärtevarm
i världens vintertid.
Du ende, som ej skiftar om,
min Herre och min Konung, kom.
Till hög, till låg, till rik, till arm
kom glad och hjärtevarm.

God fortsättning! I morgon är det en juldag...

"Äntligen är julekvällen här. Det är så tyst på gator och i gränder, och högt på himmelen syns stjärnorna igen. Mörkret faller tidigt i december...."

Ola Dunsös och Per Ströms Änglaspel faller in i medvetandet. Julklapparna är utdelade, vi har umgåtts med släktens olika generationer (en har tillkommit sedan förra julen, en liten Cornelis på ett halvår med tomteluva och röd fluga), maten är intagen och lugnet lägger sig bland alla tomtarna... Och jag önskar att alla finge uppleva julens största under. Det är inte en god och saftig julskinka, inte ovanligt god lutfisk eller julklappar i fina paket med guldsnören. Det är Guds son som kom till oss människor, ner till jordens grus för att ge oss räddning. Det är det största, ett gudabarn och en människoson. För vår skull. Din och min. Det är detta vi minns i den heliga natten som börjar alldeles strax och i morgon. Det hände för ca 2000 år sedan.

Det som hände för 50 år sedan glömmer vi dock i morgon. Jag förlöper hemmet för första gången och   låter juldagen vara en juldag. Välkomna den 10 januari istället! Kontakta pierre.edstrom@ltkalmar.se för mer info!

Ha en god fortsättning och njut julen!

Osthyveln är inget redskap för rättvisa

Tomtegubben har varit hos Kalmars kommunfullmäktige och delat ut julklappar: Nya vassa osthyvlar. De kom nog som en skänk från ovan i ett trångt ekonomiskt läge. Nu kunde man ju med osthyveln skära ner på alla nämnders budgetar med samma andel alltmedan nämnderna förbjuds att vidta åtgärder som leder till väsentlig sänkning av servicenivån. Naturligtvis ställer vi andra oss frågan i vilken verklighet den lever som tror att besparingar i den här omfattningen ska gå obemärkt förbi? Nu när nämnderna bara ett par dagar efter fullmäktiges budgetbeslut ska ta ansvar för sin verksamhet och anpassa den efter de ekonomiska ramar som har givits, så kommer signaler uppifrån om att man ska vänta med att fatta beslut. Då visar kommunens ledande företrädare att man inte riktigt har förstått det elementära: För det första så påverkar krympta ekonomiska ramar verksamhetens omfattning och kvalitet. För det andra så drabbar politisk passivitet de äldre och de anställda ännu mer. Om inte besparingsåtgärderna (för det bör väl stå utom tvekan att sådana måste vidtas?) kan verka under större delen av året så måste man ju göra ännu större neddragningar längre fram. De 20 miljoner kronor som omsorgsnämnden nu måste spara in under 2015 för att vara i balans till 2016 då ännu en besparing ska genomföras kan lätt bli både 30 och 40 om besluten skjuts på framtiden. Så fungerar det nämligen: Ju senare beslut, desto senare effekt och desto större och mer kännbara åtgärder.

Omsorgsförvaltningen har ett svårt läge och har de senaste åren sparat in mellan fem och tio miljoner kronor årligen. Nu kommer det krav på ytterligare 20 miljoner under 2015. Den som tror att detta kan genomföras utan kännbara åtgärder lever i det blå, så rödgrön han är. Jag blir besviken men tyvärr inte förvånad över taktiken: På måndagen klubbas en hyvlad budget igenom. På torsdagen vill man inte kännas vid de konsekvenser den får, trots att man varit välinformerad om hur prioriteringarna har gjorts tidigare år. Det har varit tydligt för alla: Träffpunkterna har räddats i sista stund under flera års tid. En frivillig icke-lagstadgad verksamhet lever alltid farligare än den verksamhet som måste finnas enligt lag. Nu gick det inte längre. 20 miljoner måste ju sparas in, och det ska ske samtidigt som vår äldreomsorg ska kännas trygg, säker och långsiktig. Vi tog det ansvaret i torsdags.

Kalmars budget för 2015 förmår helt enkelt inte skapa mer rättvisa. Osthyveln har aldrig varit och blir aldrig ett effektivt redskap i arbetet för att skapa en rättvis, jämlik och jämställd värld, vad den röde tomten än säger. En rejäl omfördelning, som stärker den kvinnodominerade omsorgssektorn och som kan ge oss möjlighet att ge våra äldre den trygghet de har rätt till, kräver helt andra redskap än en osthyvel. Det redskapet saknar fullmäktige. Osthyveln är istället det självklara valet för den politiker som vill konservera rådande orättvisor. Dessutom är den lätt att hantera utan risk för skador för användaren. Osten blir dock bara mindre och till slut når man den illasmakande paraffinkanten. Det kanske är på sådan bitter föda vi, vår välfärd, våra brukare och vår personal ska leva fram till valet 2018 då vi kan få in fräsch, frisk och feministisk politik i Kalmars kommunfullmäktige?

Birgitta Axelsson Edström, avgående 2:e vice ordförande i omsorgsnämnden och numera föreslagen  lokal talesperson för Feministiskt initiativ

Tack alla, men särskilt omsorgen!

Då har jag avslutat mina år i kommunpolitiken. Enbart en protokollsjustering återstår, sedan är det finito. Och ja, det känns. Tjugo år sätter sina spår. Åtskillig energi har lagts ner på otaliga möten, debatter, skrivningar, artiklar, dagordningar, insändare, protokoll, budgetförberedelser och allt annat. Det kommer säkert att bli tomt i livet ett tag, men skrivandet kommer jag att vidmakthålla. Det där är ju min arena, det vet jag, men visst får det en annan inriktning framöver.

Jag vill tacka alla goda krafter som jag har mötts av och arbetat med under de här åren. Barn- och ungdomsnämnden med förvaltning och kultur- och fritidsnämnden med förvaltning har jag tillbringat mest tid tillsammans med. Stort tack alla! Visst var det både "ups and downs" under årens lopp, men så är det ju med livet. Kalmarsunds Gymnasieförbunds styrelse (tidigare under ett par år var benämningen "direktion") har jag tillhört i några omgångar, och inom den styrelsen har också skett en viss utveckling framåt och bakåt i flera avseenden. Vi kan väl använda den kände Dag Sandahls uttryck från ett stiftssammanhang för ett tag sedan: Det var kanske inte bättre förr, men det är sämre nu. ;-) Kommunstyrelsen och kommunfullmäktige med kompetent personal får jag inte heller glömma, liksom kommunledningskontorets personal som på alla sätt och vis har försökt hantera sitt i många fall mycket svåra uppdrag. Heder åt er som är kvar och heder åt er som har gått vidare till andra uppdrag!

Sist men absolut inte minst vill jag tacka Kalmars omsorgsförvaltning och kamraterna i omsorgsnämnden, främst Steve, Margreth och Folke som har varit medspelare i presidiet. Det har varit fyra mycket utvecklande och lärorika år, fyllda med diskussioner och respekt. Vi har långt ifrån alltid haft samma åsikter, men det har funnits en grundläggande respekt för att det är just därför vi faktiskt har haft våra uppdrag. LOV-diskussionen är väl det allra tydligaste exemplet på detta. Där fanns en djup oenighet, men vi lyckades skilja på sak och person. Det är en kompetens som inte är så välutvecklad på alla håll. Sedan var det nog i ärlighetens namn så att det inte bara handlade om oenighet mellan partierna i den här frågan. Här fanns en hel del problem inte bara inom partierna utan även inom personerna... men det är spekulationer från min sida. Förstås.

Hur som helst: Omsorgsförvaltningen har burit mig igenom dessa fyra i övrigt mycket traumatiska år. Från allra första kontakten i januari 2011, när jag försökte finna mig tillrätta i ett politikområde som mitt dåvarande parti ansåg passande för kvinnor till skillnad från sådana som hanterar kommunens utveckling i stort, till dags dato har jag känt mig välkommen, uppmuntrad och uppskattad. Under min depression och den behandling som jag genomgick under 2012 var det oerhört värdefullt att ha en sådan uppbackning på det professionella planet, en professionalitet som behöll professionaliteten men samtidigt lade till värme och stöd. Ni kanske inte visste om det, men det är min alldeles sanna upplevelse. Äkta människor ser och agerar, även om man inte vet om det själv. Stort tack! Stort tack också för allt tålamod med en ny nämndspolitikers många gånger dumma frågor, ivriga ideologiska inlägg och i många fall orealistiska önskemål om snabba åtgärder och resultat. Ni har betytt mycket för balansen!

Och förstås, tack för den fina blomman som jag fick igår inför den där dagen som, trots att jag inte vill, verkar komma om någon vecka. Jag skickar här ett litet foto som tack, en hälsning från tomtemor själv som nu ska försöka hålla liv i brudorkidén och samtidigt hitta ett nytt liv utanför Kalmars kommunpolitik. STORT VARMT TACK, GOD JUL och GOTT NYTT ÅR! Och ja, jag vet, gårdagens budgetbeslut var inte roligt. Mycket jobb väntar den närmaste tiden, och de kommande åren ser inte så mycket ljusare ut, men att inte fatta något beslut igår hade medfört ännu större bekymmer. Tomtens paket är inte bara mjuka, en del är hårda också, speciellt i tider av en maktägande fullmäktigeförsamling som alla verkar ha fått en osthyvel i förskottsjulklapp... Hur tänkte han där, den där röde Tomtegubben???

Protokollsanteckning med anledning av gårdagens nämndsmöte

Ett stort besparingskrav har ålagts omsorgsnämnden. Kommunfullmäktige beslutade nämligen i början på veckan att minska nämndens budgetram med över elva miljoner kronor. Under de gångna åren har nämnden årligen sparat in antingen tio eller fem miljoner kronor utan att överskrida den kontinuerligt krympande budgetramen. Under 2014 har situationen försämrats. Vi har i skrivande stund ett budgetunderskott som pekar på nästan tio miljoner kronor. Detta ger naturligtvis konsekvenser för nämndens verksamhet. Dessa är dock väl kända sedan tidigare. Åtgärderna har diskuterats under flera år, vilket kommunledningen är välinformerad om.

Att spara in nästan 20 miljoner kronor under ett år kräver åtgärder som snabbt kan börja verka. Annars måste man vidta ännu större besparingsåtgärder. Åtgärder som effektueras vid halvårsskiftet måste ju vara dubbelt så stora för att ge önskad effekt, och då pratar vi om 40 miljoner kronor istället för 20. Ett beslut fattat i december börjar naturligtvis inte ge effekt redan i januari, men det är ändå det snabbaste vi kan göra då kommunfullmäktige inte antog kommunens budget förrän den 15 december. Att skjuta upp beslutet till den nya nämnden medför inte bara en ogörlig situation för en skara förtroendevalda med liten politisk erfarenhet inom området. Endast två av 18 invalda har uppdrag i nämnden idag medan resten är nyvalda. Det medför också betydande och mycket större svårigheter att uppnå önskad besparingseffekt på helårsbasis. Det är inte ansvarsfullt att hantera en kommunal budget på det sättet. Utgångspunkten måste alltid vara att en nämnd ska lägga en budget som har rimliga möjligheter att klara sig inom den givna budgetramen. Att hävda något annat, exempelvis att yrka återremiss för att skjuta upp besluten eller att yrka avslag utan att ha några realistiska motförslag, är tecken på att man inte vill ta sitt ansvar som förtroendevald.

Dagens budgetbeslut, med kännbara besparingar på en rad områden, är mycket svårt att acceptera. Det finns dock i dagsläget inga andra alternativ. En kommunal nämnd måste följa kommunfullmäktiges beslut, oavsett vad man anser om det. Jag kan dock konstatera att ambitionerna i kommunfullmäktige att skapa en jämställd och rättvis kommun med brukarens behov i centrum inte heller den här gången var tillräckligt starka. Hade så varit fallet hade man inte använt osthyvelsprincipen. Den drabbar nämligen en redan drabbad, hårt utsatt och kvinnodominerad personalstyrka mycket hårt. Den medvetenheten måste man ha som beslutsfattare.

Birgitta Axelsson Edström

2:e vice ordförande

Omsorgsnämnden, Kalmar kommun

Ett avslut

Så där, ja. Då var ett uppdrag avslutat, vinnaren i kategorin "Mest meningslösa politiska uppdrag". Det var inte utan konkurrens till en början, men med tiden drog det ifrån övriga fältet nästan så mycket att det blev frågan om varvning. Märk väl, då talar jag om konkurrens med uppdrag i stil med partidistriktets styrelse där man år ut och år in har ägnat sig åt ickefrågor och ideologisk kannibalism. Då förstår man ju hur fältet ser ut.

Alla håller förstås inte med mig. Jag har full förståelse för det. Vi har alla olika fokus för vårt engagemang. Mitt är, och har alltid varit, "att bygga en rättvis värld". Andra tycker att det är fullt tillräckligt att sitta med vid sammanträdesbordet medan en del tycker att även det politiska livets mening är att ha det så där lite småtrevligt och småmysigt och sedan få en julklapp av tomten till jul. Jag respekterar det förstås. För mig räcker det dock inte. Inte alls.

Det är därför med en viss lättnad jag går vidare. Politiska sammanhang som inte tillåts vara politiska lämnar jag utan ens ett uns av saknad, mer än i plånboken förstås. Politik ska inte vara en födkrok, åtminstone inte för uppdrag som inte tillåter aktivitet. Det har jag ju sagt förr, och det håller jag fast vid. Men fattigare blir det ju. Å andra sidan är det ju jobba jag vill, och kanske få någon form av försörjning på köpet. För mig är det mer naturligt att de två sakerna hänger ihop: aktivitet och lön. Lön som hänger ihop med "noll aktivitet" blir ju något helt annat. Då handlar det om köp av tystnad.

Förresten träffade jag på en lärare idag som frågade om jag verkligen skulle lägga av med politiken. Ja, svarade jag fullt sanningsenligt. Då utbrast han: "Du är ju den bäste av dom allihop." Jag tackade för uppmuntran, men lade sedan till "Ja, det kanske det var fler som tyckte." Kanske är det själva problemet. Så kan man ju inte tycka om en envis och faktiskt ganska påläst kristen feminist med socialistisk grundsyn och som dessutom är gift med en folkpartist. Där går nog gränsen. Eller, den går nog långt tidigare egentligen. Hot måste nämligen avväpnas.

Eller hur?

Just det, ja. Det är snart val igen. Har någon missat det? Och för allt i världen, gör inte om samma misstag en gång till! Rösta på ett seriöst parti, ett parti som har regeringserfarenhet, som har god förhandlingsvana, som vet precis hur man skriver en budget och som vet vad det krävs för att styra ett land. Det är den säkraste garanten för en lugn, trygg och förutsägbar framtid för ett långsiktig hållbart samhälle. Rösta på di gamle!

Eller??? Hur gick det egentligen? Regeringen som tillträdde i höstas sitter inte ens kvar lika länge som Håkan Juholt gjorde som oppositionsledare. Man fick inte igenom sin budget. Man lyckades varken samarbeta till höger eller till vänster. Istället såg man till att allt ljus riktades in på den bruna delen av riksdagen som nu likt Edvard Persson kan utbrista: Allt ljus på mej! Och jag kan tala om att det är en situation som passar dem utmärkt.

Men tycker jag att läget är bra? Nej, det tycker jag verkligen inte. Sk seriösa partier som inte ens kan samarbeta så att de tillsammans skulle kunna göra rent i ett akvarium när vattnet slammar igen till en brun sörja har helt enkelt gjort bort sig. En sak till: Det är INTE feministernas fel. Feministiskt initiativ är det enda parti av nämnbar storlek som INTE har deltagit i de gångna månadernas farsartade riksdagsdrama, kanske främst beroende på att vi inte ses som tillräckligt seriösa. Det sistnämnda, om jag nu kan uttrycka mig tydligt nog, återstår alltså att bevisa. Efter valet. När vi har kommit in. För inte sjutton ska vi ha samma läge en gång till och ett nytt extraval till sommaren?

ELLER HUR?

Villapriser i mittens rike

Äntligen kommer då en tågpendel att fungera mellan Smedby och Kalmar! Stationen invigdes igår. Vilka vinster det hade inneburit för mig om detta hade blivit verklighet när jag som ensamstående mamma bodde i Smedby och jobbade inne i stan! Det hade förkortat restiden och sparat miljön avsevärt, åtminstone vintertid när jag inte cyklade. Jag hade sluppit ta bilen, något som var nödvändigt för att hinna hem och hämta på dagis och fritidshem i tid. Än bor det folk i Smedby, så jag är glad för deras skull. Hoppas att många utnyttjar möjligheten!

Men igår, när pendelstationen invigdes, så var det inte lättare livspussel och omtanke om miljön som var det viktigaste. Enligt tidningen Östra Småland så handlar det istället om något helt annat. Den stora vinsten med pendeltåg till och från Smedby är nämligen enligt det socialdemokratiska kommunalrådet att villapriserna stiger. I Malmö gnuggar mäklarfirmorna handflatorna i förtjusning när nya stadsdelar med tågtrafik planeras, och likadant ska det vara i Kalmar. DET är viktigt.

Och det kommer från en socialdemokrat... Jag som i min enfald trodde att politik och samhällsbygge handlade om att skapa hållbara miljöer där människor kan få hög livskvalitet har än en gång fått lära mig att det enda som betyder något är pengar i den egna plånboken. Som en liten parentes: Under mina 15 år i Smedby bodde jag i lägenhet. Höjda villapriser hade inte gett mig ett dugg, men vem bryr sig om ensamstående mammor? Inte S i Kalmar i varje fall. Tyvärr.

Vart är S på väg? Mot mitten? Det vete sjutton. kanske är det ändå så att Göran Persson har rätt och menar att den utsträckta handen på riksplanet ska gå till Moderaterna istället för till de traditionella mittenpartierna. Mittens rike har man väl redan passerat, åtminstone i Kalmar.

En valrörelse till...

Jag sitter på ett ganska välfyllt Öresundståg på väg mot Växjö för en dag i stiftets tjänst. Miljöarbete och sammanträde i Stiftsstyrelsen står på agendan. Ute stormar det rätt ordentligt och mörkret vilar tungt över de småländska skogarna. Kanske blir detta ännu en av de dagar som vi har haft så många av de senaste månaderna, en dag utan ljus? Men jag klagar inte. Saknas solen externt får man lysa upp världen inifrån. Det är en utmaning värd att ta!

Nu har vi en valrörelse på gång igen. De politiska partierna slåss om att vara mest positiva till detta faktum. "Vi är taggade inför 22 mars!" "Vi ser fram emot att stå på gator och torg med långkalsonger och vantar på!" "Vi har allt kampanjmaterial kvar sedan hösten och har sörjt sysslolösheten sedan vi var tvungna att plocka in valaffischtavlorna!" Ni förstår, allt man säger är inte riktigt sant. INGEN av riksdagspartierna tycker att det här läget är kul. Jag, som numera företräder ett parti som får ännu en chans att komma in i riksdagen, ser naturligtvis en ny möjlighet. Det måste man ju göra, men att få kyrkoval, EU-val och allmänna val PLUS ett extraval inom loppet av 18 månader betyder mycket jobb. Att säga det är väl som att svära i kyrkan i och för sig, men det uttalandet är i varje fall i motsats till lovsångerna ovan helt sant.

Och nu så kommer det att finnas en kvinna som aspirerar på statsministerposten. DET kanske kan vara kul i varje fall? Tyvärr, jag kan inte stödja henne. Det hjälper inte att vara kvinna, man måste företräda och leva för en feministisk politik också om vi ska kunna gå åt rätt håll i det hör landet. Med en moderatledd regering så funkar det inte, oavsett om man heter Lundgren, Kinberg eller Reinfeldt i efternamn och oavsett vilket kön man har.

Men vi hoppas på en feministisk vind nu fram till 22 mars, en vind som kommer att leda till ett fruktbart samarbete som kan leda landet utan extraval en gång i halvåret. Det är dags nu. Bryt blockpolitikens bojor, våga pröva nytt och se framåt! Den som lever på tider som har gått glömmer lätt både nutid och framtid. Och vet ni, även om det känns mörkt ibland så kommer ljuset tillbaka. Det gäller även på regeringsnivå. Det kan ju inte gärna bli lika illa en gång till. Då blir det ju skämmigt på riktigt... Så, som sagt, vill vi undvika samma problem en gång till:Rösta ut rasisterna och rösta in feministerna! Då blir det både ordning och reda på torpet! Vi har nämligen inte tid att sitta i sandlådan. Vi vill jobba för en rättvis värld, mot mörkret och mot maktspelet, och vi tar oss an en valrörelse till med målet att kunna påverka på riktigt! Ljuset behövs sannerligen i den bruna sörja som just nu får all uppmärksamhet i Sveriges riksdag.

Änglaljus, dagen efter!

Dagen efter kvällen före.... och det känns underbart fantastiskt. Jag svävar som på moln efter gårdagens Änglaljus! Det var en rejäl utmaning, det får jag lov att erkänna, att ta mig an den här musiken och framföra den med Vox Communis inför en välbesökt konsertsal tillsammans med erkända proffs. MEN så roligt det blev! Det var inte bara Änglaljus, det var rejäl Änglavakt också.

Först vill jag tacka alla som har varit med och jobbat med detta. Stora och varma tack till (utan inbördes ordning):

• Christer Svensson! Utan din suveräna hjälp vid pianot hade vi aldrig klarat av att öva in stämarrangemangen, och du är en klippa att ha med på scenen när vi sjunger våra egna låtar.
• Åke Eklund! Glada hejarop, uppmuntran och trygghet i basen bistår du med utöver din enorma musikalitet. Du anar inte hur mycket dina ord i pausen före konserten betydde!
• Carina Börjesson! Ditt idoga jobb med att få till en enhetlig och glittrig scenklädsel var ovärderligt.
• Mia Salomonsson! Du gjorde en underbar sopransoloinsats på Koppången, den sång som inledde hela konserten. Med en så helgjuten början kan det inte bli fel.
• Helena Juneberg! Tack för att du lånade ut dina barn som pepparkaksutdelare och för att du trots skrovlig hals gjorde förste versen på En stjerne skinner så klar med bravur.
• Mikael Weister! Vår räddare i nöden som helt enkelt bara hoppade in som strålande solist på de avslutande verserna på En stjerne skinner så klar. Det är bara riktigt goda vänner en körledare kan behandla så... och jag tror att vi är vänner fortfarande.
• Kalmarsalen med chef Jerker! Superb service och trevligt bemötande gör det mycket lättare att stå ut med den egna nervositeten.
• HELA VOX COMMUNIS! Ni är bara bäst! TACK för att ni har stått ut med mig vecka efter vecka, tjatande om pauser, toner och notvärden och jag vet inte allt... Ni stod för en fantastisk insats  igår, och med den insatsen kom hela kvällen att kännas magisk. Att kunna framföra Amazing grace med Johan Stengård på sax UTAN att repa mer än en gång på scen någon timme före konsert är STORT. Vi klarade Änglaljus! Vi klarade Ding Dong! Vi klarade resten också, och lite till! Vi gjorde det, TILLSAMMANS! Och så har vi bevisat att det GÅR att lyfta sig själv i håret, bara man vill det tillräckligt mycket och är tillräckligt glad och envis!

Och så tusen varma tack till John Kluge, Bo Wetterholm, Ida Söreklint, Sofia Källgren, Johan Stengård, Carina E Nilsson och Viktor Johansson samt alla inblandade tekniker för att vi fick den stora äran att få vara med på er konsert Änglaljus. Vilka proffs ni är allihop! Ni ska veta att det har varit i lång resa för oss i kören med mycket traggel, men OJ vad det var värt det! Den underbara och positiva attityd som ni visade under vår korta repetition före konsertstart igår gav oss självförtroende och vi kände oss värderade. Ni gav oss massor av stolthet, och för det är vi er mycket tacksamma. Att få känna att man duger i ert sällskap är värt en hel del ska ni veta. Det var helt fantastiskt roligt att få medverka, och vi hälsar er välkomna tillbaka till oss och till Kalmar! Vi vill höra mer av er!

Jag svävar som sagt på moln. Jag dalade inte heller när jag fick se vad Barometern skrev om konserten här. Kvällen känns nästan overklig idag, men om Barometern har skrivit om konserten så betyder det ju att den var på riktigt. Det som står i tidningen måste ju vara sant, eller hur? Fyra fjädrar av fem känns otroligt roligt och jag är jättestolt. Jag hoppas att även alla människor i publiken tyckte att de fick en upplevelse värd namnet. Nu ska jag övergå till saffransbullbak, också en av julens traditioner. Goe maken Pierre (som också ska ha ett varmt tack för att han ställer upp på mina musikplaner och stöttar helhjärtat även om han inte fick göra Rudolf denna gång trots att självaste Skönheten också stod på scenen!) gör just nu degen efter sitt recept (det är bäst att han får göra det i fred) och så fixar vi själva utbakningen tillsammans. Nu börjar det redan dofta lite saffran :-)

Visst är jag trött idag efter allt viftande, men det är sånt man får ta. Lycklig är jag och jag har fått göra något mycket stort tillsammans med en massa härliga människor, och det är viktigast. Det lever man på, länge.... Ännu längre än man lever på saffransbullar på en liter degvätska, jag lovar!

VARMT TACK ALLA!!!

Landet måste styras

Nytt val den 22 mars är utlyst. Regeringskrisen är mycket djup. Landet måste ju styras, men det visade sig vara en hårdare nöt att knäcka än vad som alltså kunde förutsägas. Det är ändå detta enkla faktum som allt gäller: Landet måste styras.

Regeringen Löfven är alltför svag. En regering MÅSTE vara säker på att ha majoritet för sina förslag i riksdagen, om än inte alla frågor men i vart fall de viktigaste. Dit hör absolut statsbudgeten. Det misslyckades man nu med redan första gången. Det måste vara en mycket pinsam missbedömning, men samtidigt inte helt oförutsägbar. Det räcker inte att peka på forna segrar och mångårig regeringserfarenhet, man måste ta hänsyn till nutida förhållanden också. Det gjorde inte S. Man bildade regering med MP och hoppades på välvilja. Någon sådan gick dock inte att befalla fram. Det krävs två för tango som bekant, men ingen av sidorna verkade fatta det.

Att man hängde av Vänsterpartiet redan från början var ett strategiskt val som utgjorde det första steget i rörelsen i riktningen "blocköverskridande samarbete". Det var så klart en nödvändig åtgärd, men det räckte ju inte med steg ett. Steg två togs ju aldrig. Misstaget var förstås att ändå komma överens om budgeten med V istället för med några av partierna i den borgerliga alliansen. Nu menar jag inte innehållsligt förstås. Jag är helt övertygad om att en budget som V är med och påverkar är bättre än en som FP eller C är med och styr, men problemet är ju att en sådan budget inte vinner stöd i riksdagen, och det måste man ha om man ska regera. Därför måste underlaget breddas, och det måste ske högerut i det politiska landskap som har ritats i vårt svenska parlament. Landet måste ju styras.

Utvecklingen med ett extraval är helt oundviklig. Alternativet "alliansregering med stöd av SD" finns inte. Därvidlag gör Stefan Löfven helt rätt i att ta till denna extraordinära åtgärd. Att riskera ett läge där alliansen knyter sig samman med rasisterna är omöjligt. Alternativet att de inte gör det finns ju inte sedan SD har meddelat att de tänker fälla en alliansregering också inte migrationspolitiken stramas åt. Sverige består inte av en majoritet rasister, och då ska vi inte låta en regering med den agendan styra Sverige heller.

Jag tänker INTE klistra etiketten "rasist" på den borgerliga alliansen. Jag är trött på etikettklistrande sedan mina dryga 20 år inom Vänsterpartiet. Att ge igen med samma mynt ger ingen som helst tillfredsställelse utan är bara kontraproduktivt, energikrävande, dumt och elakt. Problemet är ju inte att det finns för få rasister i riksdagen. Problemet är att det finns för många, och varför ska vi då låtsas som om de är ännu fler? De som finns där både räcker och blir över, som man brukar säga när man istället helst av allt vill säga att de inte skulle finnas där alls. Demokratiska partier och deras företrädare ska dock respekteras för vad de är och inte solkas ner med begrepp som de inte gjort sig förtjänta av. Det gäller V men även övriga.

Nu är det dock dags att bryta blockpolitiken. Någon annan lösning finns inte. Landet måste styras, och då måste gamla band som låser in och stänger ute brytas så att nya konstruktiva lösningar kan skapas. Jag hoppas förstås på en inbrytning i riksdagen för Feministiskt initiativ som en ny agent som inte har den traditionella kopplingen till höger-vänsterskalan, men oavsett hur det går med den ambitionen så måste landet styras, och det får INTE ske med hjälp av rasistisk politik. I den uppgiften har alla demokratiska krafter ett ansvar, inte minst de röstberättigade som i septembervalet 2014 stannade på soffan.

Gå och rösta! Säg din mening! Ge Sverige en framtid! Och ni partier som när resultatet är räknat har fått platser i riksdagen: Se till att hitta en lösning som är hållbar nu och framöver! Politikerförakt har vi redan nog av. Stig upp ur sandlådan, se på varann med välvilliga ögon och ge er själva en chans att leva upp till det förtroende som folket ger er!

"Ske Din vilja, och inte min"

Så var det då dags igen, med "dagen före tenta"-känsla och allmän osäkerhet... Men decemberstämningen skänker en viss förväntan om ett liv efter examinationen också. Så måste det ju vara. Jag har nämligen för mycket kvar att uträtta!

Mitt kommunpolitiska engagemang börjar helt rinna ut nu. Ett par sammanträden väntar, och sedan rensas almanackan på möten och plånboken på pengar, dvs om inte något oförutsett inträffar. Då menar jag alltså inte politikerpension (sådan ska bara de ha som inte kan göra annan nytta än att lyfta pengar från det allmänna anser jag OCH som har uppnått en ansenlig ålder) utan att ett vanligt hederligt jobb dyker upp, kanske till och med på en arbetsplats där man inte själv betalar arbetsmaterial ur egen ficka. Det finns såna har jag hört, men inte för mig tydligen. Åtminstone har det  inte funnits de senaste tolv åren. Jag är inte lastgammal än, jag har massor av vilja och energi och jag vill verkligen göra rätt för mig, men vi får väl se hur det går. Förbrukad av ett parti är jag, men inte slut. Vilken tur det är att man har fler strängar på sin lyra!

Och en sak till: Birgitta kan lyfta sig ur kommunpolitikengagemanget, men hon kan inte lyfta engagemanget ur sig själv. Det FINNS där, men jag orkar inte längre plocka fram någon entusiasm för politik som både saknar innehåll och resurser, för beslut som är förutsägbara och orättvisa eller för åtgärder som gynnar dem som redan har tillräckligt medan de missgynnar dem som behöver stöd och hjälp. Jag är trött på det, speciellt trött eftersom det kallas för något annat än det är. Kanske är det därför jag, trots att det är ett tungt ämne, faktiskt tycker att den kurs som ska examineras i morgon är så intressant? Den handlar nämligen om etik, men det är som sagt svårt och säker på att det går vägen är jag inte.

Men, nu är det nytt år och julen står för dörren. Ljuset har kommit och livet är nytt. Segern kommer också. Jag hoppas att även jag får ta del av den, på det sätt som Gud önskar. Min bön är: Lär mig bedja: Ske din vilja, och inte min.