Svarte Petter

Barometerns reporter ringde mig i fredags eftermiddag. Jag hade telefonen på ljudlöst läge då vi var barnvakter åt det lilla bonusbarnbarnet som för allra första gången skulle tillbringa ett par timmar utan sina föräldrar. Ja, det tog all uppmärksamhet vi hade, det erkänner jag gärna. När de hade gått och Cornelis med ett nöjt leende på läpparna följde med sina stolta föräldrar i hissen ner såg jag att jag hade ett missat samtal. Ett intalat meddelande på mobilsvaret bad mig ringa upp ett mobilnummer för att tala om träffpunkterna. Jag ringde, men numret var felaktigt. Jag ringde två gånger till. Numret gick fortfarande inte att komma fram på. Då ringde jag tidningens fasta telefon utan att få svar. Via röstbrevlådan meddelade jag att jag har lämnat mitt uppdrag i omsorgsnämnden och att frågorna nu hänvisas till det nya presidiet och till den nya nämnden. Sedan åkte vi och handlade samt uppvaktade grannen på hans födelsedag.

Senare på kvällen gick jag in på Barometerns hemsida och fick då se artikeln där kommunalrådet Bertil Dahl smiter undan sitt eget ansvar och kastar all skuld och skam på mig för besparingsåtgärder som han själv har tvingat fram. Inte en stavelse i reporterns meddelande andades att det var DETTA som frågan gällde. Hade jag vetat det hade jag så klart reagerat. Sådana fega påhopp bör ju inte stå oemotsagda.

Bertil Dahl har naturligtvis fel. Beslutet är varken fattat i panik eller ”fem i tolv”. Processen kring kommunens budget har varit igång hela hösten, dock var det som vanligt väldigt tyst fram till valdagen då enligt både tradition och taktik inga orosmoment ska släppas ut. Man visste dock förstås hur läget var redan tidigt under året: Kommunens ekonomi är oerhört ansträngd. Den lika ogeniala som okreativa lösningen på problemet blev osthyveln. Denna användes TROTS att alla var mycket väl medvetna om hur omsorgsnämndens ekonomi såg ut. Den gick redan på knäna, beroende på åratal av ramminskningar i storleken 5-10 miljoner varje år, uppstart av nya vård- och omsorgsboenden och dubbla kostnader i samband med detta, höga sjukskrivningstal och en ofinansierad men välkänd reform som går under namnet Rätt till heltid. Under hösten har denna information gått till kommunledningen. Ingen i stadshuset med ögon och öron i behåll, och ingen annan heller, kan ha missat det.

När det gäller träffpunkternas verksamhet så har den varit i farozonen under hela mandatperioden. Jag har personligen jobbat för att rädda den varje år, och det är också välkänt. Minnet sviker mig när det gäller tidpunkten, kanske var det hösten 2013 eller hösten 2012, man jag minns mycket väl när jag under sittande möte i omsorgsnämnden begärde ajournering i syfte att undandra träffpunkterna från besparingskrav. Andra år har förslaget lyfts bort innan det hamnat på nämndens bord. Nu, när vi under alla mandatperiodens år har sparat in åtskilliga miljoner, stod inför uppgiften att dra ner 20 miljoner kronor ytterligare så var det omöjligt att hitta andra vägar. Man kan, som bekant, inte handla när plånboken är tom och man kan inte stoppa huvudet i sanden och tro att det ordnar sig. Jo, men KAN, men det är en korkad strategi. Uppgiften blir än värre senare.

Jag är djupt ledsen över träffpunkterna, men vi saknade alternativ. De har en viktig funktion, trots att själva verksamheten i sig inte på något sätt är lagreglerad utan frivillig. Jag om någon förstår vikten av sådan verksamhet. Ingen hoppas mer än jag att situationen kan lösa sig på ett annat sätt! Jag är lika ledsen över Fixar-Marie och över den ansenliga neddragningen på personalbemanningen på våra vård- och omsorgsboenden. Jag tror inte på möjligheten att färre ska göra mer. Det kommer att kosta mångfalt mer längre fram. Personal som redan idag upplever att de inte hinner med att fylla behov kommer att må ännu sämre. Våra äldre riskerar att förlora i trygghet och kvalitet. Jag skulle också önska att vi inte skulle behöva lägga ut Stensbergs vård- och omsorgsboende på entreprenad, men vi nådde vägs ände. TROTS att kommunledningen var informerad om varje detalj i god tid om hur läget såg ut så drog man undan benen på omsorgsnämndens verksamhet måndagen den 15 december. Vi var tvungna att lägga en budget som var baserad på det beslutet i kommunfullmäktige. De spelreglerna gäller. Det var inget trevligt beslut. Det var smärtsamt. Jag är inte stolt över det, men med ett förtroendeuppdrag följer ansvar för ekonomin. Tyvärr verkar det inte gälla för kommunledningens sk vänsterfalang.

I kommunfullmäktige sitter tre vänsterpartister. De röstade för osthyvelsprincipen. De röstade för en nedläggning av träffpunkterna, för en indragning av tjänsten Fixar-Marie, för en privatisering av Stensberg och för en neddragning av personal inom äldreomsorgen. Sedan kräver samma grupp att nämnderna INTE ska följa deras beslut. Det är både magstarkt och ohederligt men en logisk följd av inställningen att taburetten och närheten till makten är viktigare än möjligheten att genomföra och driva politik. Någon vänsterpolitik är det ju nämligen inte tal om, om man nu inte menar att den vanliga kritiken från högersidan har rätt: "Vänstern gillar att sätta sprätt på pengar som inte finns eller som är någon annans."

Bertil Dahl gillar nog inte att sitta med Svarte Petter och försöker nu med alla medel bli av med det förhatliga spelkortet. Jag spelar inte längre med i samma spelparti, där har han rätt. För mig är kommunens välfärd i högsta grad på allvar och dess konsekvenser är verkliga. Den verkligheten når tyvärr inte upp till Stadshusets andra våning. Det gör dock att Svarte Petter stannar i Bertil Dahls hand, trots såväl ohederliga som sliskiga och skamliga försök från hans sida att spela det ifrån sig. Den dagen du tar strävan efter rättvisa och jämställdhet på allvar och agerar därefter har du en chans att bli av med kortet. Fram till dess lär du sitta där du sitter, med taskiga kort på hand men i en mjuk kommunalrådsposition i knät på socialdemokraten Johan Persson och centerpartisten Anders Andersson. Så länge den situationen råder blir det ingen vänsterpolitik och ingen feministisk politik i Kalmar kommun, och vet ni, det är INTE mitt fel och inte Svarte Petters heller.