Protokollsanteckning med anledning av gårdagens nämndsmöte

Ett stort besparingskrav har ålagts omsorgsnämnden. Kommunfullmäktige beslutade nämligen i början på veckan att minska nämndens budgetram med över elva miljoner kronor. Under de gångna åren har nämnden årligen sparat in antingen tio eller fem miljoner kronor utan att överskrida den kontinuerligt krympande budgetramen. Under 2014 har situationen försämrats. Vi har i skrivande stund ett budgetunderskott som pekar på nästan tio miljoner kronor. Detta ger naturligtvis konsekvenser för nämndens verksamhet. Dessa är dock väl kända sedan tidigare. Åtgärderna har diskuterats under flera år, vilket kommunledningen är välinformerad om.

Att spara in nästan 20 miljoner kronor under ett år kräver åtgärder som snabbt kan börja verka. Annars måste man vidta ännu större besparingsåtgärder. Åtgärder som effektueras vid halvårsskiftet måste ju vara dubbelt så stora för att ge önskad effekt, och då pratar vi om 40 miljoner kronor istället för 20. Ett beslut fattat i december börjar naturligtvis inte ge effekt redan i januari, men det är ändå det snabbaste vi kan göra då kommunfullmäktige inte antog kommunens budget förrän den 15 december. Att skjuta upp beslutet till den nya nämnden medför inte bara en ogörlig situation för en skara förtroendevalda med liten politisk erfarenhet inom området. Endast två av 18 invalda har uppdrag i nämnden idag medan resten är nyvalda. Det medför också betydande och mycket större svårigheter att uppnå önskad besparingseffekt på helårsbasis. Det är inte ansvarsfullt att hantera en kommunal budget på det sättet. Utgångspunkten måste alltid vara att en nämnd ska lägga en budget som har rimliga möjligheter att klara sig inom den givna budgetramen. Att hävda något annat, exempelvis att yrka återremiss för att skjuta upp besluten eller att yrka avslag utan att ha några realistiska motförslag, är tecken på att man inte vill ta sitt ansvar som förtroendevald.

Dagens budgetbeslut, med kännbara besparingar på en rad områden, är mycket svårt att acceptera. Det finns dock i dagsläget inga andra alternativ. En kommunal nämnd måste följa kommunfullmäktiges beslut, oavsett vad man anser om det. Jag kan dock konstatera att ambitionerna i kommunfullmäktige att skapa en jämställd och rättvis kommun med brukarens behov i centrum inte heller den här gången var tillräckligt starka. Hade så varit fallet hade man inte använt osthyvelsprincipen. Den drabbar nämligen en redan drabbad, hårt utsatt och kvinnodominerad personalstyrka mycket hårt. Den medvetenheten måste man ha som beslutsfattare.

Birgitta Axelsson Edström

2:e vice ordförande

Omsorgsnämnden, Kalmar kommun