fredag, november 09, 2018

Kristallnatten

Kristallnatten inföll natten mellan 9 och 10 november 1938. Under ett par dagar hade våldsamma pogromer härjat i Tyskland och de skulle inte ta slut i och med Kristallnatten. Istället intensifierades de, utvecklades och spred sig. Judarna skulle förintas såväl bildligt som bokstavligt. Med mordbränder och plundringar banades väg för statsterrorism och statsledda massmord medan världen såg på.
Under en lång rad av år så trodde vi att vi i Sverige aldrig mer skulle komma i närheten av en sådan skam igen. Tänk vad vi blev lurade! Efter otaliga manifestationer mot förtryck och förföljelse, mot rasism och främlingsfientlighet just den 9 november så står man nu här, 80 år senare, med ett nazianstruket parti som fått ett mycket starkt stöd av väljarkåren och därmed blockerar det parlamentariska läget. Just nu är det SD som bestämmer att det inte finns ett regeringsalternativ. Så mycket har Sverige alltså lärt. Eller lite. Det tog 80 år.
Tysklands folk visste vad som hände 1938. Vi vet vad som händer nu och ändå är det förvånansvärt tyst. Väntar vi på att "någon annan" ska ta striden? Vem då?
Jag kan inte slå mig till ro. För exakt tio år sedan blev vi vid en manifestation här på Larmtorget i Kalmar nedslagna av ett gäng rasister med knytnävar och sirener. Det polisskydd vi hade behövt (och som vi hade bokat) befann sig på Stortorget och monterade kravallstaket inför Kalmar FFs guldfirande. När polisen till slut kom visste de inte om det var vi eller rasisterna som hade demonstrationstillstånd och inte heller om det var vi eller rasisterna som hade blivit angripna. Höjden var ändå när en polisman undrade om det var vi som var nazister. Vi var ett blandat gäng, flest ungdomar, med facklor, varma kinder, palestinasjalar och antirasistsymboler.

Det må vara hänt att jag har tappat tilltron till partipolitiken, men det finns andra vägar att gå. Det sista jag vill är att stå still och titta på, så jag hittar en eller annan väg för att kunna kämpa för en bättre värld och jag försöker göra det hela tiden. Vilken väg tar du?

Inga kommentarer: