tisdag, juni 05, 2018

Kränkningar i vård och omsorg - Ett problem som måste lösas!


Insändare införd i Östra Småland 7 juni 2018
Under den senaste veckan har vi läst att anställda inom vård och omsorg utsätts för sexuella kränkningar av en del av de personer som behöver vård och omsorg samt även deras närstående. Det kan knappast ha varit en nyhet för någon som har den minsta inblick i hur vårt samhälle är uppbyggt. Självklart följer det unkna värderingssystemet som objektifierar kvinnor, för det är till övervägande delen kvinnor som arbetar inom den aktuella sektorn, med in på vård- och omsorgsboenden och inrättningar av olika slag. Människor som sedan barnsben är vana vid att det är OK att kränka kvinnor och begära service utan gränser fortsätter med detta livet igenom. Ålder och sjukdomar som demens ändrar inte automatiskt förhållningssättet hos de brukare som drabbas av dem, och det får med automatik negativa effekter för personalen. Vi talar här om en yrkesgrupp som naturligtvis upplever konflikten mellan viljan och uppdraget att ge vård och omsorg å ena sidan och självbevarelsedriften i att slippa bli kränkt och förolämpad gång på gång å den andra. Det är självklart en mycket svår ekvation att lösa givet de villkor som idag råder.

Nu är det inte speciellt verksamt att på traditionellt politiskt sätt indignerat ställa sig bredvid och uttrycka sin avsky över att detta sker. Istället bör vi skrida till handling direkt. Vi ska se till att motarbeta problemet, och det måste ske på kort och lång sikt samtidigt. Ett i grunden ändrat värderingssystem, där män och kvinnor är lika mycket värda, utgör i det långa perspektivet det främsta och mest effektiva botemedlet mot dessa utbredda kränkningar. Där har vi som samhälle en rejäl och gemensam uppgift. För att klara den behövs ett normkritiskt sinnelag liksom mod samt ärlig vilja till rejäl förändring. Sådant finns hos oss i Feministiskt initiativ, men frågan är hur det ser ut hos övriga partier. De har ju, som bekant, haft makt till att skapa förändring under lång tid redan, men vilka resultat ser vi av det?

På kort sikt måste det till fler åtgärder av det mer handfasta slaget. Rutiner för anmälningar måste förstås finnas. Det är en grundförutsättning, men det räcker inte långt. Ensamarbetet måste bort hos de brukare som förstör den kvinnliga personalens arbetsmiljö. Fler män i vård- och omsorgsyrken skulle kunna göra planeringen lättare så att kvinnor slipper hantera manliga brukare som behandlar dem illa. Gemensamt för dessa åtgärder är att de kräver resurser, och makten att fördela dem på rimligt sätt ligger hos den politiska nivån. Det handlar helt enkelt om att prioritera de resurser som finns. Det görs inte idag. I själva verket är det skohornsprincipen som gäller när det gäller personalkostnaderna, ”Ju billigare, desto bättre”. Med sådant byggs inga missförhållanden bort, åtminstone inte sådana som drabbar anställda kvinnor.

Vi vill rikta ett stort tack till den undersköterska som har lyft upp problemet i offentlighetens ljus så att de som inte har reflekterat över det självklara nu har möjlighet att förstå. Nu vill vi vara med och se till att problemet blir åtgärdat på allvar, såväl på lång som på kort sikt. Det är nämligen budgeten som styr verksamheten, inte de fagra orden. De låter bra men ger inga effekter, speciellt inte om de yttras av dem som i dagsläget har reell makt att förändra men som väljer att inte göra det.

Här vill vi vara tydliga: Vi kan helt enkelt inte välja bort personalens rätt till en mänsklig arbetsmiljö fri från sexuella kränkningar. Därför behövs Feministiskt initiativ i de beslutande församlingarna!

Birgitta Axelsson Edström och Andrea Berg
Feministiskt initiativ, Kalmar

Inga kommentarer: