På Palmsöndagen 2016 fick vi ringa efter ambulans åt pappa som låg hemma med en helvetisk smärta i ena benet. Det hela ledde till att han på eftermiddagen den 23 mars (dymmelonsdag, dagen före skärtorsdag) fick somna in med bland annat dotterdotter Emmy vid sin sida på hennes födelsedag. Hon fyllde 27 år den dagen. Det blev en annorlunda födelsedag. Födelse och död möttes på ett brutalt sätt. Sorgen finns kvar ännu hos oss, men den har blivit en del av livet.I fredags fyllde hon 29 år och hon kom hem hit från Malmö med sambo Charlie och vi kunde fira henne ordentligt med middag och tårta. Vi hade varit och satt ett fång tulpaner vid mammas och pappas grav tidigare under kvällen. Den 23 mars är i sanning en dag för de blandade känslorna. Det är glädje och sorg, men också en oerhört stor tacksamhet över vad livet kan ge. Jag fick ha världens bästa pappa hos mig och jag fick världens bästa dotter. Det är värt en hel del, för att inte säga ofattbart mycket.
Nu väntar påsken som påminner oss om att vi går från död till liv. Det är det stora undret. Från stilla veckans eftertänksamhet går vi mot uppståndelsens morgon.Vi är räddade undan döden. Döden har mist sin udd och synden har mist sin seger. Vi har fått hoppet tillbaka. Livet vinner och kärleken är störst!


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar