Alla Hjärtans samarbete?

Nej, orken räcker inte till allt man skulle behöva eller vilja göra. Mammas bortgång och allt som följer med den har ätit upp en hel del energi, precis som sig bör. Resultatet har blivit en viss nedgång i det sociala livet, färre skrivna ord både här och där och lite kortare stubin när det gäller tålamod. Om förkylningen som övergick i bihåleinflammation och hosta och den nyvaknade tennisarmbågen på något sätt också är påverkade eller rentav effekter av ett sorgearbete vet jag inte, men sådant drar ju också ner allmäntillståndet ganska avsevärt. Jag är trött, men jag lever.

Idag hade jag förmånen att få spela i Två Systrars kapell på familjehögmässan. Även om det känns en aning tidigt att låta orgeln inleda gudstjänsten redan kl 09.30 så blir det ändå ett kraftgivande tillfälle att få dela ord, musik, bröd och vin med syskonen. Idag fick jag dessutom träffa kloka och långväga vänner som jag inte sett på länge in Real Life. Härligt! Att sedan få en god kärleksmums vid kyrkkaffet, få dela några ord med pappa och ha en improviserad stämövning blir ju ytterligare plus denna gråmulna Alla Hjärtans Dag som i övrigt hann förgyllas redan vid frukostbordet av goe liberalen och hans kärleksfulla hjärta.

Dagens pålysningar innehöll flera guldkorn, men det bästa för en hopplöst morgontrött sömntuta som mig var nyheten att gudstjänsttiden från påskhelgen ändras till kl 10. Halleluja med puka och cymbal!!! ;)

Jag hoppas kunna återkomma i aktivitetsgrad inom kort på alla mina vanliga arenor, men först måste jag klara av de måsten som finns i almanackan. Vi har mycket att fixa om vi ska kunna ha en mänsklig tillvaro här i världen, och jag vill göra min del. Så här i fastetider ges tillfälle till att verkligen stanna upp och se efter vad som ska prioriteras. Alla behöver inte göra samma saker, och alla behöver inte gå på 110% jämt, men hjärtat måste vi ha med oss. Tillsammans kan vi ändå göra en hel del om vi tar Jesu ord på allvar: "Följ mig!" Ska vi samarbeta i följandet?  :)