Det är tungt nu, men vi fick ta ett så fint avsked av mamma i lördags. Hon såg så fridfull och nöjd ut där hon låg i sina fina kläder och smycken med en liten vit blomma i händerna. Hon såg ut precis som om hon tog en liten middagsvila och snart skulle slå upp ögonen, brista ut i sitt vanliga breda leende och säga ett glatt "Hej!" som så många gånger förr. Det var tydligt att hon till slut hade fått lämna sina bördor och blivit fri.
Livet varar inte för evigt här på jorden och det vet vi, men saknaden är svår. Samtidigt är tacksamheten stor. Vi fick ha mamma hos oss länge, och hennes omsorger (de flödade verkligen över) bär vi med oss. Jag är så tacksam för att Gud gav mig en mamma med så mycket kärlek. Nu ska hon få vila i frid i en himmel utan plågor.
Tack för rosorna vid vägen
Tack för törnet ibland dem
Tack för resta himlastegen
Tack för evigt tryggat hem
Tack för kors och tack för plåga
Tack för himmelsk salighet
Tack för stridens klara låga
Tack för allt i evighet!
(Sv ps 261:4)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar