Jag blir så obeskrivligt less på diskussionerna nu med anledning av Kalmar, Köln och Stockholm. Först, det är inte bara på dessa tre ställen som kvinnor har blivit och blir trakasserade av män. Det sker runt om i hela världen och det sker dagligen. Vi VET faktiskt det.
Men just nu sker det BARA på tre platser, och det allra viktigaste är att peka på att det är UTLÄNDSKA män som är förövare och INHEMSKA kvinnor som är offer. Eller vet vi verkligen det? Ärligt talat? Att det sedan är fullständigt självklart att förövare ska lagföras och att kvinnor ska kunna gå ut både dag, kväll och natt utan att bli hotade och trakasserade, det ska jag egentligen inte ens behöva säga i ett upplyst samhälle.
Men, varje gång vi behöver resonera om strukturella missförhållanden så uppstår nämligen två reaktioner som hindrar oss att se klart och lite längre. Den första är att slå fast att JAG inte har gjort nåt. Den andra är att kasta skit på någon annan, och då ska det vara på någon som inte tillhör samma grupp som jag. Gör hen det, så blundar man för det och lyfter fram en annan aspekt som skiljer oss åt. Det är nämligen viktigt att själv inte förknippas med något som uppfattas som felaktigt. Det är ju jobbigt.
Alltså, det går inte att diskutera könsmaktordningen i världen just nu (och det är förresten svårt hela tiden). Då känner alltför många män sig utpekade nämligen. För att undvika det så pekar man på etnicitet istället. Det måste nog vara där skon klämmer. Att förtryck, beskärande av frihet, hot och våld just riktat mot kvinnor utövas i alla samhällen hör liksom inte hit då.
Vad vi måste lära oss är att lyfta blicken och kunna se de strukturer och normer som påverkar oss, vårt handlande och hela samhällssystemet. Vi ser gärna oss själva som världens centrum, men det är faktiskt inte en fruktbar bild att vare sig konstruera eller förstå ett samhällsbygge utifrån. Det är ju bara JAG som ser MIG SJÄLV som centrum. Grannen ser ju SIG själv, och vi ska väl ändå samarbeta och respektera varandra? Men just nu är det viktigare att ha offerkoftan på sig än att göra något konstruktivt. För att tala klarspråk, kanske ovanligt tydligt: Det är på makroplanet omöjligt att se någon annan sanning än att män förtrycker kvinnor. Det är dock inte samma sak som att alla män förtrycker och att alla kvinnor är förtryckta. Är det svårt att förstå det? Måste man bli så kränkt av en sådant konstaterande bara för att man tillhör gruppen män att man måste hitta ett annat samband och en anledning att kasta skit på andra?
Jag skulle också kunna sätta på mig offerkofta, men jag trivs inte alls i den. Jag skulle dock kunna välja den som ytterplagg varje dag om jag ville. Anledningarna är nämligen många. Jag
- är kvinna
- har en funktionsnedsättning
- är blond
- har en kristen tro
- är feminist
- har fyllt 50
- har varit vänster större delen av mitt liv
- är vegetarian av medicinska skäl
- har nyligen blivit utsatt för brott
- brukar säga vad jag tycker
- håller på Kalmar AIK och Åtvidabergs FF i fotboll (båda degraderas förra säsongen)
- håller på Luleå i hockey
- tycker att Cristiano Ronaldo bör vinna herrarnas Guldboll varje år
En av dessa punkter brukar räcka för att man ska kunna känna sig kränkt åtminstone en gång om dagen. Jag har blivit utsatt för både det ena och andra från såväl feminister och "rättroende" såväl män som kvinnor genom åren, men någon offerkofta vägrar jag att ta på mig. Den skulle inte göra många lyckliga, och allra minst skulle jag själv må bättre. Jag blir inte kränkt så lätt. Det är lättare att kräva respekt och samtidigt respektera tillbaka (även om någon är LHC-supporter).
Så, låt oss för en gångs skull resonera någorlunda kvalificerat och intelligent. Låt inte vår egen lättkränkthet hindra oss från att arbeta för ett bättre samhälle där både kvinnor och män kan respekteras fullt ut. Låt inte vår egen reptilhjärnedrift att kasta skit på andra rasera möjligheten till ett samhälle med människor som lever tillsammans i fred. Låt oss lära oss att se att strukturer och normer på makronivån och inte bara se vår egen lilla mikrovärld.
Det viktiga är att vi människor får ett självständigt, självklart och okränkbart värde. Det är långt viktigare än att jag får låta min frustration gå ut över någon annan. Då slutar skiten nämligen aldrig vina genom luften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar