fredag, december 11, 2015

Om stabila dörrmattor

Våra lokaltidningar upphör aldrig att roa och överraska :-) Idag hade man till exempel i största hemlighet rea på annonser. Just idag kunde man nämligen få ett helt dubbeluppslag i båda tidningarna alldeles gratis! ;-)

Lika kul är det nog inte för mitt gamla parti i kommunpolitiken. Nu kommer partiet att bli överkört igen. Visserligen börjar det väl bli en vana och det är svårt att bli plattare än man redan är, men ändå. Hela den personliga assistansen kommer att övergå till privat drift, och Vänsterpartiet är emot. Jag antar att partiet även denna gång blir ensamt om att ställa sig utanför. Det är logiskt.

Genom privatisering kan man komma ner i kostnadsläge, något som de flesta partier ser som prioritering Numero Uno i alla sammanhang. Nu blir assistenterna objektsanställda och mister sin anställningstrygghet som offentligt tillsvidareanställda. När brukaren man är satt att assistera inte längre behöver en så är jobbet helt enkelt slut. Det är klart att sådant sparar pengar! Hela projektet med Rätt till heltid och Önskad sysselsättningsgrad, som ju är en av Vänsterpartiets stora hjärtefrågor fördyrar också verksamheten. Det har aldrig tillförts extra resurser för att klara den målsättningen utan ökade sysselsättningsgrader skulle lösas "inom ram". Det går naturligtvis inte. Det som händer är att anställda slår knut på sig själva för att lösa schemaproblem, och när det inte fungerar fullt ut så drar man över budget samt blir sjukskriven på grund av stress. Det projektet blev inte ens en tummetott, det blev en kvinnofälla! Hade man menat allvar, vilket Vänstern gjorde med sina goda föresatser, så hade det anslagits pengar också. Det gjordes alltså inte. Den övriga delen av majoriteten menade ju inte allvar utan stoppade det självklara: Ska man kunna ge alla som vill heltidstjänstgöring så kostar det mer i den kommunala kassan (på DET stället alltså. Jag kan mycket väl tänka mig att det skulle kunna ge vinster i en annan ände, men det har vi alltså inte kunnat pröva.) Vänsterpartiets företrädare nöjde sig med målsättningen och trodde kanske nånstans, orimligt nog, att det skulle kunna lösas utan att det skulle kosta något. På sätt och vis är det ju det projektet som har eldat på motorn i den här privatiseringsprocessen. Kanske har man på något sätt just nu hamnat i läget "eftertankens kranka blekhet"? Det blev ju inte så bra, det där...

Jag tycker ändå att det är sorgligt. Majoriteten i Kalmar lär inte spricka för detta heller, för det räcker med S och C för att få majoritet i vilken fråga som helst i kommunfullmäktige. Nu lär de dessutom få övriga borgerligheten med sig, precis som ifråga om LOV i äldreomsorgens hemtjänst för sådär ett par år sedan. Man kan, för att tala extra tydligt, strunta totalt i vad V anser och gör. Gång på gång kan Vänsterpartiet förödmjukas, och eftersom det inte finns NÅGOT att vinna på att lämna majoritetskoalitionen så kommer de att sitta kvar där. Det enda som man förlorar på att just sitta kvar är ju självkänslan, men den kanske inte är så viktig i förhållande till de arvodespengar som betalas ut så länge man behåller status quo och alltså sitter kvar i det varma knät även om man får en rejäl smäll på nosen då och då. Det skulle dock vara intressant att någon enda gång se hur det skulle gå till om något av de andra majoritetspartierna bleve behandlade som V blir nu, men det vore nog helt enkelt FÖR otroligt. En spricka mellan S och C i Kalmar är ju lika omöjlig att se framför sig som att tänka sig en separation mellan Bill och Bull.

Så, detta är nog inte sista gången, men alla far inte lika illa av att agera dörrmatta som jag gjorde. Det kanske är tur det, för "stabiliteten" som kungen en gång berömde i en av världens diktaturer.

Inga kommentarer: