måndag, december 07, 2015

I väntans tid

Vi befinner oss i adventstid. Vi väntar på den som ska komma, på Guds rike och på freden, friden och glädjen. I väntans tid är det lätt att misströsta. Man kanske tycker som jag gör nu, nämligen att utvecklingen i världen och här hemma i Sverige, hos oss, går åt fel håll. Varför dröjer du, Herre? Ska man behöva drabbas av vad jag och en god vän diskuterade i fredags, nämligen rasismrelaterad depression?

Jag vet inte men tungt är det. Alla ljusen som brinner kan nu bli en påminnelse om vårt dåliga samvete, om vad vi egentligen borde göra men inte orkar eller förmår. Det är mörkt och det är tungt, men ljuset segrar. Det vet vi! Och vi längtar dit. Under tiden är det ändå viktigt att vi gör så gott vi kan. Med Herrens hjälp kan vi vända skutan! Med Herrens hjälp kan vi sprida ljus, värme och kärlek! Men ingen har sagt att det skulle vara enkelt. Det är det inte. För människan är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.

Vi kan göra vad vi kan i vår vardag. Vi kan ställa de nödvändiga men jobbiga frågorna. Det är också ett sätt att bry sig! Ser vi en människa som inte mår gott så kan vi fråga vad som händer. Kan en medmänniska inte hantera sitt liv och sin situation så kan vi vara där och visa att vi bryr oss. Det kanske inte är så poppis att fråga om missbruksproblematik, men altenativet är än värre. Om vi vet att en broder eller syster har problem kan aldrig det bästa sättet vara att vända bort blicken . Att ställa de obehagliga frågorna kan vara direkt livräddande! Även om det kan bli jobbigt ett tag så är jag övertygad om att signalen "Jag ser dig" gör mer nytta och sänder mer kärlek än signalen "Om du har problem så är det dina och inte mina".

Jag känner just så här, idag, dagen efter andra advent. Guds rike är nära var temat för gårdagens högmässa. Guds rike är inte bara nära, det är här just nu, just idag och vi får leva i det. Det medborgarskapet behöver vi inte köa för, det får vi enbart av nåd. Den nåden kan vi sprida vidare. Ingen är perfekt av oss, men lite ljus kan vi sprida var och en. Vi kan visa att vi ser och att vi bryr oss. Det behövs för att göra väntan lite mer uthärdlig.

Jag ser dig. Du är älskad.

Inga kommentarer: