En rosa markering, om än omedveten...

Det blev i varje fall ETT steg i rätt riktning. Jag följde med viss spänning, men på långt avstånd, gårdagens kommunfullmäktige i Kalmar. Det huvudlösa besparingsförslaget att höja barnomsorgsavgiften för 15-timmarsbarnen i familjer som har det sämst ställt återremitterades, tack och lov, men processen lämnar en hel del frågor efter sig. Förslaget passerade tre beredande organ (barn- och ungdomsnämnden, Södermöre kommundelsnämnd och kommunstyrelsen) utan att NÅGON nämndspolitiker röstade emot eller reserverade sig mot beslutet. Samtliga partier ställde sig alltså på beredande nivå bakom höjningen som kan betyda att människor, främst ensamstående kvinnor med flera barn, hade fått nästan 2000 kr mindre att röra sig med om året. Vad intäkterna till kommunen blir av den höjningen kan jag bara spekulera i. Det rör sig naturligtvis i ett kommunalt perspektiv om nålpengar. För den ensamstående arbetslösa eller sjukskrivna mamman är det dock allt annat än småpengar.

Jag har full förståelse för att nämnder måste fatta hårda och impopulära beslut när man drabbas av ramminskningar. Jag är nog en av dem som vet detta mer än väl. Vad jag dock inte kan förstå är varför man måste driva igenom förslag som både drabbar redan hårt ansträngda enskilda hårt OCH ger ytterst lite tillbaka till den kommunala kassan. Jo, det är ju det där med "många bäckar små" men det finns alltid bäckar som är meningslösa att tömma och sådana som faktiskt ger något i andra änden. Det gäller att lära sig skilja på dem. Ibland, när alternativen är uttömda, så måste man även ta de svåra besluten, men här blir det en aning löjligt. Att hänvisa till krånglighet och byråkrati väger oerhört lätt i förhållande till den förlust som drabbar enskilda i det här fallet.

Igår lyckades dock fullmäktige till slut stoppa förslaget. Det som är intressant är att det är den borgerliga oppositionen tillsammans med MP och SD som röstade FÖR en feministisk inriktning och FÖR de sämst ställda medan de två ledande partierna i majoriteten röstade MOT (S och C). Det är inte vanligt att borgerligheten så att säga slår från vänster och från den rosa sidan (och jag vet inte om man var medveten om det, men det är ju i sig ganska underordnat), men det var precis vad som hände igår, visserligen med visst bistånd från V som valde att avstå från att rösta. Det sistnämnda kan väl vara ett litet litet steg i rätt riktning det också, men måhända en aning fegt. Å andra sidan har man ju deltagit i arbetet före beslut (åtminstone i barn- och ungdomsnämnden vars förvaltning rimligen har utrett frågan från början och där presidiet har varit med under processen), och det enda som man lyckades prestera var en protokollsanteckning (samma anteckning i samtliga tre beredande organ) som inte förpliktigar till något. Några alternativa förslag eller avslagsyrkanden finns inte dokumenterade någonstans. Det är, för att använda en sliten fras, en aning skämmigt. Å andra sidan, det kostar på att sitta med och kura under majoritetens varma filt men detta är åtminstone en markering.

Hur som helst, detta var alltså sammantaget ett steg i rätt riktning. Jag vet inte vart det leder. Socialdemokraterna och Centerpartiet har en betryggande majoritet tillsammans och kan driva igenom vilka beslut som helst på egen hand, men kanske kanske kanske kan man tänka en vända till och komma på något bättre som ger mer och drabbar mindre kännbart. Jag hoppas på det. Vi kan ju i alla fall glädja oss åt det hoppet en stund och hoppas att den rosa färgen ger avtryck i kommande avvägningar!

Och en sak till: Ibland kan feministisk politik alltså få genomslag trots att man inte ens har representation i parlamentariska församlingar ;-)