torsdag, oktober 02, 2014

Feminismbrist

Nu sätts internfeminismen på prov, både i mitt gamla V-parti och på andra håll. Hur står det till i dagsläget på den fronten egentligen?

I Västmanland kryssade en populär V-politiker sig förbi till förstaplatsen på riksdagslistan och fick därmed uppdraget som riksdagsledamot, visserligen bara med ett hundratal röster mer, men ändå. Väljarna tyckte, uttryckt i kryss på valsedlarna, något annat än partiets valkonferens och ändrade ordningen. Det är faktiskt inte så mycket man kan säga om det. Det formella regelverket är ju sådant att den som får väljarnas gillande också är den som vinner. Partiet borde kanske glädja sig över riksdagsplatsen och inte ondgöra sig över att väljarna ville något annat i personfrågan än partiapparaten. Men visst, att en man kryssade sig förbi en kvinna är väl ett slags tecken på hur opinionen ser ut, men den bestämmer ju ett parti som inte ens får sex procent av väljarstödet föga över.

Men på andra håll ser det långt värre ut i meningen att partiet faktiskt på egen hand bestämmer. En given listetta, placerad där av partiet självt, samt väljarnas favorit räknat i personröster blir inte det självklara valet när landstingsråd ska utses i Uppsala. Det är skandalöst. Istället erbjuds hon, för det är så klart en kvinna dessutom med annan bakgrund än svensk, att dela på uppdraget med en man som har suttit som landstingsråd i tolv år. Dessutom ska hon, enligt det förslag som den interna valberedningen har presenterat, avstå från sitt självklara ansvar som gruppledare under två års tid till förmån för mannen ifråga. Som grädde på moset: Valberedningen och partiets distriktsledning försvarar sitt agerande med hänvisning till ekonomi och behov av stöd.

Jag är, vilket nog alla förstår, oerhört lättad över att inte behöva knytas till den här pinsamma historien. Jag är glad att jag har lämnat partiet, men jag är ledsen över att fler än jag utsätts för sådana och liknande övertramp. Skulle en man behöva förkläde i ett nytt uppdrag? Varför gjordes inte utbildningsinsatserna, om det nu behövs sådana, redan med början då listan hade fastställts? Och varför var inte modellen som presenteras nu redan känd under valrörelsen? Eller det kanske hade kunnat leda till bristande motivation? Det är skämmigt, och det är INTE värdigt ett parti som inte bara vill kalla sig feministiskt utan också VARA det, på riktigt. Aj aj, det där sprack. Igen. Frågan är hur många kompetenta kvinnor med beredskap att ta striden som man har råd att tappa på gubbväldets altare? Och frågan är hur blind det är tillåtet att vara oavsett kön när man både deltar i och försvarar tillvägagångssättet? I Uppsalas landstingspolitik slarvade man bort en stark kraft. Det är facit idag.

Och tja, i Kalmar kommun låter man också kompetenta kvinnor med både ambition och klokskap lämna organisationen medan man knyter till sig män som inte klarar sitt uppdrag. Nu menar jag inte politiken, goda vänner. Den har jag lämnat, men jag bor fortfarande kvar i kommunen och ser hur ledningen fungerar. "Ett enigt KS-presidium" bestående av män förordar en annan man utan tillräckliga referenser som högsta tjänsteman. Tja, vad ska man säga mer än att man kanske hade kunnat kolla mer än att könet var det rätta. Den meriten höll ju inte ens i två år.

Inga kommentarer: