Daniel Suhonens bok om Håkan Juholts tid som partiledare för Socialdemokraterna är omtalad just nu, antagligen och ganska självklart allra mest inom den egna rörelsen. Jag är tveksam till att den röner lika stor uppmärksamhet på andra håll. Intresset för vad som sker inom andra partier än det man själv är aktiv inom eller ansluten till är nog lägre, åtminstone bör det vara så om man inte är av hyenasläkte.
Jag har inte läst boken, och kommer nog inte att göra det heller, men jag har full förståelse för att det finns människor i S som just nu känner sig oroliga. Inte bara de personer som är omtalade innanför bokpärmarna (om jag har förstått det rätt så finns det skäl för vissa att känna sig som en som står mitt på stortorget med rumpan bar) utan även andra tycker nog att det är obehagligt. Det finns ju samtal, processer och händelser som inte tål dagsljus och offentlighet och som aldrig har varit menade för offentligt bruk. Så är det sannolikt i de flesta sammanslutningar. Det är inte konstigt att sådant finns inom S också. Jag som har så lång erfarenhet av såväl politik som frikyrkor/andra kyrkor och föreningsliv höjer inte på ögonbrynen över detta. Sådant finns.
Men, ett problem är ju att vi här har med det stora statsbärande partiet att göra, ett parti som till och med har demokrati inskrivet i sitt namn. Ett demokratiskt parti, dessutom det största vi har i Sverige, måste tåla offentlig granskning. Än mer tvunget blir det när man nu har huvudansvaret för Sveriges framtida utveckling. Det får inte finnas några tveksamheter kring att partiet fungerar öppet, demokratiskt och schysst.
Ställer Suhonens bok frågor om detta som inte ärligt kan besvaras på ett godtagbart sätt? Finns det en kultur som inte tål dagsljus? Kanske ska man, mitt i all bedrövelse som nu kan finnas, ändå vara tacksam för att boken har släppts. Visst förstår jag att många undrar om Suhonens syfte med boken, men det kan vi lämna därhän. Det är ingen bok i mängden utan en bok som är på mångas läppar. Hur som helst, vi har yttrandefrihet i det här landet, och den gäller som bekant inte bara Sverigedemokrater utan även oss andra. Därför kan man inte hindra det fria ordet, men man kan ta chansen att använda det konstruktivt. Det förflutna kan vi ju inte ändra på. Det Suhonen beskriver har troligen hänt, men det är framtiden som kan förändras. Därför är frågan: Hur använder S alla uppgifterna? Kanske, om man hanterar detta klokt och med en annan del av hjärnan än den vi delar med reptilerna, så kan det leda till en uppgradering och en kvalificering av det politiska arbetet.
Inget är nämligen så bra att det inte kan bli bättre. Inte ens S. ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar