Idag läggs tydligen en ny avhandling i pedagogik fram, se länken här (om du har tillgång till Barometerns plussidor vill säga). Avhandlingen har skolfusk som huvudfokus. Mer vet jag inte, men den här artikeln bär ju spår av "ojojoj"-mentalitet och "hu så hemskt med fusk"-tankar. Samma dag läser jag att det finns folk som fuskar på Melodikrysset. Vojne vojne. Eldeman själv visar mognad i kommentaren. Man kan inte stoppa världen. Andra förfasar sig högljutt har jag hört.
Jag stannar dock till vid begreppet fusk, utan att veta mer om avhandlingsarbetet eller dess resultat och slutsatser. Fusk är orättvist. Jag håller helt med om det, men vad ÄR fusk egentligen? Världen utvecklas, liksom skolan (tack och lov). Det som var fusk på min tid i ungdomsskolan och även till vissa delar på universitetet på 1980-talet är idag att betrakta som högst normala och dessutom effektiva arbetsmetoder. Allvarligt talat, hur smart är salstentan som lärandemetod? Hur nära en verklig problemlösningssituation befinner den sig? Och hur många gånger har man inte suttit stel av skräck i skrivsalen för att få prov och skrivningar sig förelagda som enbart mäter en sak, nämligen grad av stresstålighet? Jag klarade ribban, varenda gång. Hittills i varje fall, men det var ångestladdade tillställningar med en validitet och reliabilitet jag inte vågar uttala mig om.
Idag löser vi problem med hjälp av nätverk. Vi samtalar, slår våra kloka huvuden ihop, söker fakta, agerar källkritiskt, analyserar en frågas olika sidor och ju fler sidor vi ser tillsammans, desto bättre blir lösningen. DET är kvalificerat arbete. När jag gick i skolan hade det antingen karakteriserats som det förhatligt flummiga grupparbetet eller rätt och slätt som just fusk.
Nej, vi måste ta oss upp en våning till i tankebygget. Man lär sig medan man lär sig lösa problem. Hela livet är en lång problemlösningsaveny, och det är den vi ska lära oss att gå både för att vi själva och världen ska utvecklas. Det är mödosamt arbete liksom all utveckling, men det som måste driva oss är viljan att ta oss framåt. Idag har vi mängder av verktyg att använda, verktyg som inte fanns förr eller som åtminstone var förbehållna en redan intellektuellt och materiellt välbeställd miljö. Det är inte fusk att använda de möjligheterna. Det är smart.
Fusk är något annat. Det är att vara ohederlig, att sno andras verk eller att förhindra andra att ta del av det egna tänkandet och det är sådant som måste stävjas. Ja, det ÄR en utmaning för examinatorer, och det blir otroligt mycket svårare och mer tidskrävande tentor, prov och skrivningar att rätta, men det är enda vägen om man vill utveckling istället för "papegojupprepning".
Eller det kanske är bättre att det är som i en av grannkommunens högstadieskolor för ett antal år sedan när läraren delade ut kartböcker från tiden före murens fall med motiveringen "annars går det inte att använda det prov som jag alltid brukar använda"? I ett sådant prov hade fuskaren underkänts, inte för att han hade fel utan för att han hade rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar