Ibland så hoppas man.... och så blir det inte som man hoppades. Ibland visar det sig att det var det bästa i alla fall. Ibland så ser man inte möjligheterna... men så ser förhoppningsvis någon annan dem. Ibland är det precis så det ska vara. Ibland är det tungt, och ibland känns det lättare.
Vi vet nämligen inte allt. Ibland så är det en mening med att bära frågorna länge, och ibland så löser de sig snabbare än man ens har tänkt sig, men oavsett vad som gäller så ska man ta vara på varje dag. Varje dag är unik och en rikedom som aldrig kommer åter. Den där dagen då man hade tänkt att göra och skapa så mycket kanske blev en dag full av tankar och tystnad istället? Då kanske det var precis det man behövde. Och det där jobbet som man sökte men inte fick, hade man verkligen velat komma till ett sådant getingbo till arbetsplats som det visade sig vara men som man inte visste i förväg? Och hur mycket ska man egentligen tillmäta den där känslan av obehag och "inte höra till" i magen som man har ibland men har blivit mästare på att ignorera?
Jo, man ska nog tillmäta den en hel del vikt. Man ska också se till att ta tillfället i akt att faktiskt tänka till och känna efter. Jag kan inte hålla med om att alla SKA se till att ha en "FUCK OFF-peng" som man kan klara sig på ett tag. Tanken är att man ska kunna lämna en anställning/en relation/ett boende som man far illa av, och idén framfördes av någon häromveckan men jag minns inte vem det var. Långt ifrån alla kan skaffa sig en sån möjlighet, men själva tanken är ju tilltalande. Hur mycket är ett liv värt egentligen? Hur länge ska man låta andra förstöra det man har bara för att man är rädd att hoppa av ekonomiska skäl? Verkligheten är både grym och vass ibland, men utan ett liv kan man absolut inte hantera den.
Så jag valde livet. Och frågorna. Och väntan. Och hoppet om att det ska bli bättre. Jag HAR en viss FUCK OFF-reserv och jag har så mycket jag vill göra! Så jag hoppas.... och under tiden passar jag på att tvätta och skapa och utveckla mig och göra roliga saker som även andra har nytta av. Det är kanske det som är livet? Att vara andra och även sig själv till nytta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar