fredag, maj 02, 2014

Det brinner en eld...

Det brinner en eld..... Och ja, det gör det ju faktiskt hela tiden, inte bara på Valborgsmässoafton. Det är ju den elden som gör att man vill framåt, att man vill agera och påverka världen. Utan den elden och det drivet vore livet väl trist. Sedan gäller det förstås att välja arenor att agera på. Man kan inte vara överallt samtidigt.

I onsdags sjöng vi i Vox Communis exempelvis  in våren i Smedby. Det var riktigt härligt, och vilken uppskattning vi fick! Det kändes riktigt fint att medverka i ett så pass stort evenemang, och när scouterna kom med sina facklor och tände elden precis när vi sjöng sista sången, traditionsenligt förstås "Längtan till landet" med de inledande orden "Vintern rasat ut bland våra fjällar", så kändes det mäktigt. Stort tack till folket i Smedby, Dörby och Kläckeberga för en fin kväll! Och tack alla härliga körsångare för att ni är med och förgyller livet!

Det minne som jag främst bär med mig från kvällen var nog ändå den lilla flickan med godispåsen som stod och lyssnade på oss när vi sjöng upp lite grann precis innan vi skulle sjunga "på riktigt". Hennes fascination lyste i ögonen medan ett blygt leende spelade på hennes små läppar. Det måste ju ha varit en något ovanlig upplevelse för en liten treåring att det står ett helt gäng, kanske 35-40 vuxna, står i en liten skogsdunge och sjunger i stämmor och bara tittar på varandra. När vi var klara erbjöd hon en av våra herrar sin godispåse. Alltså, vissa ögonblick glömmer man aldrig. Jag som dirigent kunde inte slita blicken från henne. Tänk att vi kan ge andra sådana stunder, bara genom att göra något som är så roligt som att sjunga tillsammans!

Igår var det då dags att fira arbetarrörelsens stora dag. För min del skedde det i Emmaboda. Mitt tal från gårdagen kan ni läsa i ett tidigare inlägg här på bloggen. Det behövs eld i politiken också, och efter att ha tagit del av rapporteringen från många första maj-evenemang så ser jag att elden definitivt brinner på många håll. Det är bra! En förhoppning är att elden brinner lika starkt för feminism och jämställdhet i verkligheten som innehållet i talen vittnar om. Här finns en del att göra. En och annan brinnande blåslampa i baken här och där skulle minsann inte skada. Många tycker nämligen aldrig att den feministiska kampen är viktigare än att den kan vänta tills det finns utrymme i budgeten.

Den mäktigaste manifestationen under gårdagen stod ändå kyrkorna i Jönköping för när de lät klockorna ringa för fara under hela tiden då det nazistiska demonstrationståget gick på stadens gator. DET känns i hjärtat! DEN ELDEN sprider sin värme och sin glöd långt utanför stadens gränser. Vi ska säga ifrån mot hatet och våldet, inte genom mer hat och mer våld utan genom mänsklighet, kärlek och solidaritet på riktigt. Vi ska nämligen vinna freden, inte bara kriget.

Det brinner en eld... Må den brinna länge! Må den aldrig slockna! Må den bringa liv och värme till en annars väldigt kall och kylig värld.

Inga kommentarer: