Kärlekens lov

Igår var det Alla hjärtans dag, och visst har det blivit ett kommersiellt jippo och en dag som främst handlarna gynnas av. Det är helt sant. Ändå kan jag inte annat än känna en enorm tacksamhet över att få vara älskad, inte bara den 14 februari utan också andra dagar. Det är också en stor förmån att få älska.

Kärleken förtjänar man inte, den får man. Ingen kan heller köpa kärlek. Kärleken är fri, men den kommer inte alla till del på det mänskliga planet. Likväl, kärleken finns till för alla. Paulus har beskrivit kärleken med stort K på följande vis:

Kärlekens väg

Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek,
vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.
Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter
och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg
men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.
Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas,
men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna.

Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst,
den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.
Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen.
Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.
Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna
och kunskapen skall förgå. Ty vi förstår till en del och profeterar till en del,
men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del.
När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag som ett barn.
Men sedan jag blivit man, har jag lagt bort det barnsliga.
Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte.
Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt,
liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.

Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre,

men störst av dem är kärleken.

Ändå känner inte alla den. Jag vet hur det känns, efter många år som ensam mamma med en underbar liten dotter men utan en fast relation. Det var lärorikt, utvecklande men också tufft. Visst hade jag kärlek i mängd från familj och sociala sammanhang fast inte på just DET sättet som vi brukar mena. Det har jag nu, i överflöd dessutom, och jag är glad, tacksam och lycklig. Tack Pierre för att du finns för mig!

Ändå, som sagt, gårdagen kan vara en tung dag för många. Jag minns åren när jag lyssnade på den här låten av Mauro Scocco länk här (men hoppa över annonsen!). Reflektionerna över livet och mitt eget människovärde var många... Speciellt tungt var det vid 14 februari och alla andra helger när man skulle förväntas vara lycklig och umgås med den stora kärleken, en sån som jag inte hade.

Den kom, både när och där när jag minst anade det. Så kan det också gå. Kärleken ÄR fantastisk!