Idag hade vi Ninjafeminister en debattartikel i Barometern:
Feminism är inte tomma ord, kränkande manifestationer eller
att kasta skit på andra. Feminism är ett sätt att vara och att i ord och
handling verka för rättvisa mellan kvinnor och män och mellan flickor och
pojkar. Den kampen börjar inuti en själv.
Vi har alla vuxit upp i ett patriarkalt samhälle. Det
manliga värderas högre än det kvinnliga rakt igenom alla sektorer. Mäns arbete
ger mer i lönekuvertet, mäns kompetens ger högre meritvärden och mäns åsikter
väger tyngre. Den som hävdar att man har nått ända fram i något sammanhang bör
nog helt enkelt öppna ögonen lite mer och ta av sig skygglapparna. Vårt
samhälle har en läxa att göra, och den gäller oss allihop.
Tänk bara på uttrycket ”Det måste ju handla om kompetens
och inte om kön”. Det används så gott som uteslutande om situationer där man vill
ge kvinnor mer inflytande på mäns bekostnad. Vad betyder det? Jo, det säger underförstått
att män automatiskt har högre kompetens
än kvinnor. När EN man kan göra ett jobb på tillfredsställande vis så betyder
det på något sätt också automatiskt att alla kvinnor är sämre. När ledare ska
väljas, det må vara i politiska sammanhang, i näringslivet eller i föreningar,
så är det lätt att valet faller på en man ”eftersom det inte finns tillräckligt
duktiga kvinnor”. Slutsatsen blir som vanligt: Det är bättre med en halvdålig
man än en kompetent kvinna som ännu inte har fått möjlighet att visa
framfötterna. Vi såg nyligen en undersökning som visar att könskvotering hotar
ställningen för medelmåttiga män. Det stödjer vår egen analys.
Jämställdheten går inte framåt i Sverige idag, det är
sant. Den retirerar, men ingen av oss är oskyldig till utvecklingen. Vi har
helt enkelt inte fattat hur viktig den här frågan är för vårt välbefinnande och
har inte införlivat rättvisekampen i vårt vardagliga leverne. Hur behandlar vi
varandra, våra närmaste, våra arbetskamrater och oss själva? Vad gör DU för att stärka rättvisan och för
att förhindra att kön spelar roll och förminskar människors möjligheter att växa
och utvecklas? Eller är du nöjd med det patriarkala normsystemet där vita
medelålders heterosexuella män med makt gör precis vad som helst för att
behålla den? I själva verket är det nog just DÄR skon klämmer. Det finns många
som tjänar på ojämställdheten, såväl män som kvinnor. Det är därför feminister
som lever som man lär ständigt motarbetas, baktalas och ses som hot.
Feminism handlar inte om att visa brösten utanför en
ambassad, att bada topless i en kommunal simhall eller om att använda ordet
”hen” istället för han eller hon. Det handlar om att i vardagen utmana det
rådande systemet i ord och handling. Det är en kamp, men utan kampen når vi
ingenstans. Betänk följande: Är det
verkligen någon som på allvar tror att vi hade uppnått kvinnlig rösträtt genom
att ligga på soffan eller genom att framhäva den egna förträffligheten? Nej,
det var kamp som gällde, då som nu. Den kampen är våra barn och deras barn
värda att vi tar.
Birgitta Axelsson
Edström, Thore Berggren, Lise Kroer, Vivan Karlsson, Mariann Karlsson, Cecilia
Möller, Kerstin Ljungberg, Christine Holmberg, Tina Wennberg, Anna Gustafsson, Laura
Roch och Susanne Johansson
Ninjafeminister
4 kommentarer:
Är Feministiskt Initiativ (FI) sin egen fiende?
http://feministisktinitiativ.se/om/styrelse/
En man och resten kvinnor i den STORA styrelsen.
Snacka om att bädda för en STOR dubbelmoral debatt!
Feminism är inte jämställdhet.
FI är ett kvinnoparti!
Det är OK men stå för det och låtas inget annat.
Den debatten bör du nog föra med FI och inte här. De står för sin egen verksamhet.
Bra skrivet! Har ni några aktiviteter för icke medlemmar planerade?
Ser man sig omkring könsfördelning på högre utbildningar och föräldralediga pappor tror jag att jämställdheten kommer att öka även om det går långsamt…
Och att en del män, som vant sig vid att kvoteras in genom familje- eller kompisband, bävar.
Här var det för mig ett oväntat inlägg i debatten om feminism.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/315726?programid=411&playepisode=315726
I det sista programmet som programledaren Anna Lena Ringarp gör, innan sin pensionering, tas en fråga upp från en universitetslärare i Uppsala. Han frågar om användningen av ordet en istället för man i uppsatser. Tydligen vill en del studenter skriva ”En har dragit slutsatsen…” och läraren rättar till ”Man har…” Studenterna hänvisar då till att de vill skriva könsneutralt.
Svaret avslutar Lars-Gunnar Andersson och Anna Lena Ringarp med att hänvisa till vad Magdalena Ribbing sagt om jämställdhetsarbete. ”Det är viktigare med lika lön än användning av ordet hen!”
Frågan är nästan sist i programmet.
Hej Karin! Vi har lite planer inför 8 mars, men ännu kan vi inte gå ut med dem. Är du intresserad av att veta mer, lämna gärna din e-postadress till mig på adressen birgitta.axelsson.edstrom@gmail.com :)
Skicka en kommentar