måndag, maj 20, 2013

Det föll en grå liten fågel...

Det föll en grå liten fågel
en gång från sitt trygga bo
Den slog sig så svårt och illa
så ingen kan tro

Den trodde den dog den gången
det undrar man inte på
för hur kan en fågel leva,
som slagit sig så.

Den låg med ögonen slutna
som död på den hårda mark
då kände den hur den lyftes
av någon stark.

Nu ligger den still i greppet,
ett grepp som lyfter och bär,
och var gång som skräcken kommer
är handen där.

Det föll en grå liten fågel
Guds fadershand lyfte den då.
Den är ett människohjärta,
den lilla grå.

( Eva Norberg-Hagberg)

Den här sången dyker upp då och då i mitt sinne. Idag är en sådan dag. Våren tar stormsteg varje dygn och glädjer de flesta men mitt hjärta har slagit sig ganska ordentligt. Det är skönt att känna att man sitter fast i ett tryggt grepp som lyfter och bär en igenom.

Inga kommentarer: