Glöggminne

Puh, det var en arbetsfylld fredag igår! Inte nog med koncentrerat skrivande i fyra timmar och mailande på eftermiddagen när man väl kom hem, sedan följde allt stök med hemmiljön inför första advent. Gardinbyten i alla rum, ett antal stjärnor och ljusstakar, dukar och tomtar skulle fram och ställas/hängas på plats och dessutom ska ju allt som brukar stå framme ner i kartongerna. Det tog sin lilla tid, men jag blev klar i god tid till På spåret :-) förutom dammsugning och allmän städning då förstås. Dessa sysslor ska utföras idag. Det är därför jag sitter här och skriver istället ;-)

Jag minns en jul för väldigt länge sedan. Det var kvällen före julafton, alla tomtar var framplockade, granen klädd, krubban stod på plats och dotter Emmy (som då var liten) hade somnat, förväntansfull inför morgondagen (och förmodligen lika trött som jag eftersom julpyntet i vårt hem har omfattningen MEGABAUTAMYCKET). Jag hade någon timme för mig själv innan det var dags att knyta mig också, och den tänkte jag använda till att testa glöggen. Sagt och gjort, fram med korkskruven. Och precis DÄR gick det snett. Jag vet ju inte hur gammal flaskan var, troligen ett par år, och korken hade sett sina bästa dagar. Den gick sönder och ramlade, under folkets stora jubel (eller var det änglarna som gjorde hyss sådär dagen före Gloriasången?), i småbitar ner i flaskhalsen.

Jag fick använda en stor del av förnatten till att sila glögg genom en liten plasttratt med bitar av melittapåsar i. Så småningom blev det lite smak av glöggen också, men på nåt sätt hade den förlorat sin charm trots att den smakade helt OK och inte hade en gnutta korksmak. Jag tror dock att jag sov gott sen, troligen berodde det mer på julstöket och glöggkorken än på själva glöggen. Den sistnämnda höll sig dock hela helgen och ett tag till ;-)

Nåväl, av detta lärde jag mig två saker:
1. Köp aldrig glögg med kork. Välj istället en sort med skruvkapsyl oavsett betyg i "förståsigpåar-mätningarna".
2. Lägg glöggpremiären vid annat tillfälle än 23 december sent på kvällen.

Igår var det således glöggpremiär här hemma. I min ensamhet (maken är hos föräldrarna i Åtvidaberg och hjälper dem med stöket samt tittar på idolerna Åtvidabergs BK i bandyallsvenskan) och i skenet av två värmeljus i röda glaslyktor öppnade jag en butelj Blossa 2012, och fick en liten rysning längs ryggraden. Under vad jag trodde var en skruvkapsyl dolde sig ..... en KORK! Den var dock hel och man behövde inte korkskruv för att få upp den, tack och lov ;-)

Och glöggen då? Tja, den var ganska OK, men jag är lite för traditionellt lagd på det här området. Jag tycker att glögg ska smaka glögg i huvudsak och inte vuze och ingefära, och dessutom så ska den, som så mycket annat här i världen, helst vara röd ;-)