...och som tänder ett ljus varje söndag i advent...

Igår firade vi in det nya kyrkoåret. Gott nytt år allihop! Samtidigt kom den första riktiga snön och svepte in hela Kalmar i ett friskt, rent och vitt skimmer. Det är vackert! Jag njuter, även om jag helt klart kan förstå de problem som kylan, snön och halkan kan ställa till med. Det hjälps inte, jag tycker ändå om en riktig vinter.... Och den ger alltid upphov till NÅT att prata om i alla fall ;-) Jag väntar på de första klagovisorna om snöröjningen. Jag lär inte behöva vänta så länge, sanna mina ord.

Igår var jag i Vasakyrkan och spelade och sjöng. Som så många gånger förr blev gudstjänsten i längsta laget.... men jag hoppas att de flesta som var där ändå hade en trevlig stund och fick med sig något trevligt och tänkvärt inför den nya veckan. Avslutningsmusiken blev Koppången (Per-Erik Maraeus) även årets första söndag i advent. Som min Ninjakompis sa: Att spela den två gånger med ett års mellanrum är inte tjatigt, det är början på en tradition :-) Det är en av de vackraste melodier jag vet, och texten av Py Bäckman går rakt in i hjärtat. Jag delar den med er även här inför december och jul:

Här är stillhet och tystnad nu när marken färgats vit

Från den trygga, gamla kyrkan klingar sången ända hit

Jag har stannat vid vägen för att vila mig ett tag

Och blev fångad i det gränsland som förenar natt och dag

Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram

Har förenat de själar som finns med oss här i tiden

Och jag vet att de som har lämnat oss har förstått att vi är

liksom fladdrande lågor så länge vi är här

Och där bland gnistrande stjärnor som förbleknar en och en

Kommer livet väldigt nära som en skymt av sanningen

Vi är fångar i tiden som ett avtryck av en hand

På ett frostigt, gammalt fönster som fått nåd av tidens tand

En sekund är jag evig och sen vet jag inget mer

Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan

Jag är här och mitt på en frusen väg finns det värme ändå

Fastän snön börjar falla och himmelen blir grå

Här är stillhet och tystnad nu när psalmen tonat ut

men jag hör de gamla orden i mitt hjärta som förut

och jag sjunger för himlen, kanske någon mer hör på:

Hosianna i höjden! Sen så börjar jag att gå

Och jag går till dom andra

jag vill känna julens frid

Jag vill tro att han föddes och finns med oss här i tiden

Det är jul, och det finns ett barn i mig

som vill tro att det hänt.

Och som tänder ett ljus varje söndag i advent.

Och som en extra bonus: En länk till Koppången med Sissel Kyrkjebö. Lyssna och njut :-)