Av olika skäl var jag inte med på partikongressen i helgen. Jag kände att det var mer angeläget att prioritera annat. Dessutom blev jag dunderförkyld på Trettondagsafton vilket var kongressens första dag så det hade inte varit nån bra idé att vara där i alla fall. Ett förkylt Vänsterparti vill jag inte bidra till. Istället blev det, något mer distanserat än planerat pga min förkylning och bräckliga svärföräldrar, umgänge med släkten i Östergötland, två bandymatcher i Åtvidaberg (sammanlagt resultat 26-1 till ÅBK) och en hockeymatch i Linköping (pinsamt dålig och med efterföljande supporterbråk i LHC-klacken vilket drog ner intrycket ännu mer). Utevistelsernas inverkan på förkylningen var väl inte enbart positiv, men det drabbade i alla fall enbart mig och inte hela partiet ;-)
När man läser alla recensioner och inlägg från kongressens deltagare så känns det positivt. Stämningen har tydligen varit på topp och man känner framtidstro och optimism. Det tycker jag känns jättebra! Valet av Jonas Sjöstedt som partiledare ger oss nya möjligheter, och jag är glad att kongressen stod fast vid stadgarna i den frågan och inte öppnade upp för delat ledarskap. I det läge som nu råder hade risken varit att det hade blivit en förste och en andre partiordförande, och det är inte bra för någon. Jonas har ett mycket starkt stöd inåt men framförallt utåt och har visat att han är en valvinnare. Det är på tiden att partiet inser fördelarna och vågar ge honom ett helhjärtat förtroende. Det är aldrig fel att vara populär. Tack kongressen!
Sedan finns det väl alltid beslut som man tycker mer eller mindre om. Det får man väl erkänna. Även om kongressen beslutar, och de besluten får man finna sig i och acceptera, så håller man ju inte med om allt. Verkligheten finns utanför kongressalen och ska hanteras därute, i landsting, riksdag, kommuner, på arbetsplatser, vid fikaborden och på gator och torg och där handlar det om att samarbeta och gneta på i motvind många gånger. Då är det en styrka att ha en ideologisk grund att stå på och starka kongressbeslut att förlita sig på, men där, i vardagen, är situationen ändå en annan. Förbud och skarpa skrivningar om än det ena och än det andra kan visa sig vara svåra att omsätta i praktiken. Men OK, vi kan aldrig vara nöjda förrän vi har nått vårt mål. Som Jonas formulerade sig i sitt avslutningstal:
Vår vision är självklar och enkel, och samtidigt helt omvälvande. Den är allas lika värde och allas frihet. Vi kan inte drömma om, inte arbeta för, något mindre. Därför är vi socialister och feminister.
Hur som helst, ett av besluten som togs var det om att införa en obligatorisk partiskatt. Vad man än tycker om det så ska beslutet följas, och jag kan glädjande nog konstatera att det kommer att ge en hel del mer klirr i partikassan på samtliga nivåer i partiet. Det behöver vi sannerligen nu när vi ska vara det ledande oppositionspartiet i svensk politik! Framåt kamrater!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar