tisdag, augusti 28, 2007

Dagen efter kvällen före

Dagen efter kvällen före brukar inte kännas som en höjdare. Speciellt inte om kvällen före bestod av kommunfullmäktigesammanträde med lika förutsägbara debatter som vanligt. Denna gång var det en fp-motion om skriftliga omdömen i ordning och uppförande som diskuterades, samt huruvida vi ska skydda barn från cancerframkallande ämnen i däckgungor. Den sista frågan borde vara så självklar att debatt inte skulle behövas. Borgerliga ledamöter tyckte ändå att LITE farliga kan väl ändå lekplatserna vara. Försiktighetsprincipen är onödig tyckte de. Suck.

Den svenska skolan är i kris. Eleverna är ligister. Ingen lär sig att räkna, läsa och skriva. Rektorerna har förlorat kontrollen över skolorna medan elevgäng ohotat har tagit över ledningen. Glåporden haglar. Lärarna saknar både möjlighet och drivkraft att gripa in i detta psykiska och fysiska krig. Åratal av flummig och elakartad vänsterpolitik har nedmonterat hela den svenska skolan. Ingen vill gå dit. Ingen lär sig något som är nyttigt. Alla blir mobbade.
Det är vad som beskrivs i denna motion från folkpartiet här i Kalmar.

Man undrar: Varför kan inte någon spränga hela skolan i luften? Varför skulle man överhuvudtaget bry sig om att förbättra den när allt är så eländigt?

Nej, bilden är fel, medvetet fel. I själva verket går den borgerliga (fp)-skolpolitiken ut på att ta ifrån skolans egna aktörer möjligheten att vara med och bestämma över den egna vardagen. Klåfingriga förslag, som man får från små enkätfrågor på dags- och kvällspressens nätupplagor, vill man genomföra i skolan på ett sätt som gradvis fråntar lärare, skolledning och elever makten över sin arbetsdag. Vi ser exempel efter exempel. Har Kalle sin mobiltelefon på bordet ska fröken ta den, det har regering och riksdag bestämt. Att många skolor redan har löst problemet på ett betydligt mer effektivt sätt genom att utforma sådana lokala överenskommelser, UTAN SKRIFTLIGA OMDÖMEN I ORDNING OCH UPPFÖRANDE, är det ingen som säger. Att möjligheten till god kommunikation mellan skola och hem är tusen gånger större vid utvecklingssamtal med den individuella utvecklingsplanen som grund än om man skickar hem ett kuvert med ett skriftligt omdöme borde väl vara självklart. Klåfingrigheten är en förolämpning och ett misstroende gentemot duktiga och engagerade lärare som vill och kan göra sitt bästa och som behöver få respekt för det jobb de utför.

Skolan är inget slagfält mellan två fiendeläger, vuxna och elever, där det ena ska bedöma det andra. Skolan är ett sammanhang där alla måste samarbeta för att nå uppställda mål. Betraktar man detta samarbete som farligt så skapar man förutsättningar för det krig som beskrivs i borgerlig skolpolitisk retorik. Vill man istället använda skolan för att skapa ett gott liv och ett gott samhälle så uppmuntrar man lokala initiativ, god kommunikation och samarbete. Lärarna måste bemyndigas och eleverna måste respekteras! Annars blir problemen än större. Tack och lov röstades motionen ned efter en lång men ganska innehållslös debatt.

Men det har hänt roliga saker också sedan gårdagskvällen. KFF vann mot Djurgården, Johan Wissman slog svenskt rekord borta i Japan och luften utomhus är klar och kall. Skönt!

8 kommentarer:

Basse sa...

Skulle vara intressant att se exakt vart i motionen om ordningsomdömen du hittar den citerade texten?

Det måste vara bekvämt att kunna hitta på andras argument när ens egna tryter.

Birgitta Axelsson Edström sa...

Sorry, det blev lite slarvigt uttryckt. Det är inget direkt citat från motionen utan ett förtydligande av den bild som beskrivs där, och den åsikten står jag för.

Björn Brändewall sa...

Du ljuger fortfarande, Birgitta.

”Ingen vill gå dit. Ingen lär sig något som är nyttigt. Alla blir mobbade.” (m m) – inget av detta är något som ens ”beskrivs” i motionen. Det är bara saker som du har hittat på.

Birgitta Axelsson Edström sa...

Nu Björn gör du dig dummare än nödvändigt. Att anklaga någon för lögn när det handlar om olika åsikter och det man kallar inferens vid läsning är såväl lågt som skamligt.

Basse sa...

Är det något som är skamligt, Birgitta, så är det din tolkning av motionen. Man kan tro att du inte läst den överhuvudtaget.

Du ger en medvetet en helt felaktig beskrivning av dess innehåll och ljuger således.

Vi har olika åsikter men det är ingen ursäkt för att förvränga motståndarens argument för att de ska passa in i din egen världsbild och så att du och ditt partis åsikter kan framstå som vettiga.

Birgitta Axelsson Edström sa...

Nu är det dags att lugna ner sig, Basse. Jag säger inte att du ljuger, jag ljuger inte heller. Däremot tycker jag att ni har fel. Det är en helt annan sak.

Mats sa...

Ett omdöme vare sig det är skriftligt eller muntligt löser inte problemet.
Att regler ska gälla i skolan precis som de gör i övriga samhället är inget överdrivet krav tycker jag.
Vad jag däremot anser och de flesta med mig som jag pratat med är att skolan tvärsemot vad Jan Björklund sagt behöver mer resurser. Resurser först och främst i form av personal. Det behöver heller inte bara vara utbildad pedagogisk personal utan det behövs också vuxna förebilder som kan finnas till hands och stötta och vägleda elever.
Problem i skolan har ofta sitt ursprung i miljön utanför skolan.
Det går att babbla hur mycket som helst om detta. Min teori är mer resurser för att också kunna motivera varför man inte ska göra på ett visst sätt och även hjälpa till att lösa problemen.
Där räcker inte ett skriftligt omdöme långt.

Birgitta Axelsson Edström sa...

Mats, du har helt rätt. Mer resurser behövs så att det blir fler vuxna i skolan (pedagoger, studievägledare, kuratorer etc etc) och så att vi kan organsiera arbetet i mindre grupper. Det är också viktigt att skolledare får möjlighet att vara pedagogiska ledare. Även där är det svårt idag, främst pga tidsbrist.

Sen kan vi inte glömma att skolan hänger samman med samhället. Har vi problem i form av konflikter utanför skolan så finns de även innanför. Därför måste vi jobba på flera fronter samtidigt.