Man kan fundera över mötes- och arbetsformerna. Man kan fundera över om detta är det optimala sättet att bedriva demokratiskt arbete på. Man kan också fundera över det faktum att många anser att upprepning är saliggörande ;-)
Men i stort var det trevliga dagar. Presidiet gjorde ett strålande jobb. Det finns ett stort engagemang i kyrkomötet och många var de inlägg som vittnade om en mycket uppriktig vilja och ambition att utvidga Guds rike. De kom också från olika håll. Många nomineringsgrupper har mycket att bidra med och det är tydligt att vi behöver varann. Vi behöver samverka och lyssna på olika perspektiv, och det gör vi även om det kanske inte alltid ger direkt utslag i omröstningarna. Utskottsarbetet under förra sessionen var gediget och det krävs ganska mycket för att omvärdera ställningstagandet från den sessionen. Så ska det förmodligen också vara.
Ändå, nu är jag trött. Det är nog tur att det bara är kyrkomöte en gång uppdelat i två sessioner per år. Alla i vår nomineringsgrupp Öppen Kyrka - en kyrka för alla var uppe i talarstolen och propagerade för våra frågor och en öppen folkkyrka med och i tiden. Det känns bra. Tack till alla för gott samarbete och diskussioner med högt i tak! Något jag speciellt uppskattar är frånvaron av partipiska. Den frånvaron kan sannerligen inte alla nomineringsgrupper åtnjuta. Första beslutspasset kunde man se företrädare fullt öppet "vägleda" andra genom att i luften peka tumme upp eller tumme ned så att man kunde säkerställa att alla röstade lika och "rätt" kan man anta). Idag var den offentligheten tydligen utbytt mot en chattgrupp på Facebook, även den med tummar upp och ned. Ja ja, en del har det jobbigt med demokrati, egna tankar och personliga ställningstaganden. Det är inte alla som ser egna initiativ som något positivt eller genuint interaktivt samarbete som överlägset metoden "peka med hela handen (eller, som i det här fallet, tummen)".
Jag lyckades i varje fall lyfta fram både bistånd, sociala reformer, hjälp till självhjälp och vikten av folkbildning när vi debatterade stöd till kvinnors folkhögskola i Gaza. Det blev en ganska bra symbios av mina egna profilfrågor. Det får jag nog vara nöjd med.
Och med den tillfredsställelsen och med en stor dos hjärntrötthet kliver jag strax på planet som lyfter söderut. Det är ingen högoddsare att jag låter planet vagga mig till sömns under den knappa timmen det tar att förflytta sig mellan Arlanda och Kalmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar