Såsom jag har älskat och gett av min kärlek
ska ni också älska varann
Så sjunger Jesus i Choralernas musikal Befriad. Choralerna,
som var den kör som allra mest inspirerade till ny fräsch körmusik i framförallt
frikyrkorörelsen under 1970-talet, firar sitt 50-årsjubileum just idag. Varmt grattis och tack för all inspirerande musik! På
vägen gjorde de sin egen gestaltning av Johannesevangeliet under namnet Befriad.
Det var därigenom jag lärde mig just det evangeliet så väl. Otaliga är de
övriga sånger ur Choralernas repertoar som jag fortfarande kan utantill. Ännu sjunger
jag deras musik med min nuvarande kör Vox Communis om än i mycket liten
omfattning då kören har en väldigt blandad repertoar hämtad från många olika håll.
Lärjungarna svarar Jesus:
Vi ska ha gemenskap och va rädda om varandra
Man ska kunna se att vi är syskon
Och vi ska va förenade i kärleken från Gud.
Denna kärlek är det enda som består.
Jag slås just nu av hur mycket som har ändrats i
samhällsklimatet på 50 år, sedan 1968. Jag minns inte mycket från den tiden, men jag har läst och hört och lite minns jag faktiskt, om än fragmentariskt. Det har sannerligen inte gått framåt i alla
stycken. Senast igår kunde partiledaren för ett av Sveriges största partier i
SVTs avslutande valdebatt säga: ”Dom är inte svenskar. Dom passar inte in här.”
Dessutom har han mage att framhärda att hans partis politik bygger på kristna
värderingar.
Som sagt, mycket har hänt sedan 1968. År 2018 är ett annat
år, och det är kärleken som kraft som behövs långt mer än hatet. Hatet finns ju ändå och det syns. Tyvärr.
I morgon är det val. Jag är orolig, men nånstans har jag
hoppet kvar. Idag är det Prideparad i Kalmar, något som kanske är mer yta än förändring på djupet i sig själv men ändå något positivt som kan leda framåt. Kärleken är nämligen, precis som Choralerna sjunger, det enda som består
även om världen känns svart (eller brun, som nu).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar