lördag, september 08, 2018

Reflektioner från dagens Prideparad

Idag har det varit Prideparad. Jag valde att gå med Svenska kyrkan, med märken från både Feministiskt initiativ och Öppen kyrka på ryggsäcken (premiär för ryggsäck för min del idag sedan olyckan den 2 mars😇). Det var kyrkan som kändes mest rätt idag. Med budskapet Störst av allt är kärleken tågade vi genom stan, och det kändes gott. Det är ett budskap som är både sant och evigt, och i arbetet att skapa ett medmänskligt samhälle med kärleken i centrum måste man självklart delta. Många uppskattande blickar fick vi längs vägen, och en och annan kommentar i stil med "Ja, DET är verkligen sant!".

Flertalet politiska partier var där under egen flagg. Jag såg alla större partier i tåget utom SD och KD, med reservation för att jag från min plats långt bak i tåget hållandes en stor banderoll självklart kan ha missat något. SDs representation inskränkte sig, såvitt jag såg, till att stå vid sidan av och fotografera oss demonstrationsdeltagarna medan vi vandrade. Fräscht. Inte. Man lär kunna läsa om intrycken och titta på bilder på Thoralfs blogg senare om man vill. Och det vill man inte. Det är ju ändå lördag, och lördagar ska ju vara trevliga, inte fyllda av hat.

De politiska partierna var som sagt där. När Prideparaden infaller dagen före valdagen så är det väl oundvikligt att politiken väljer att inte göra sitt deltagande till en pridemanifestation på riktigt. Istället reducerar man det hela till en partiaktivitet inlemmad i valrörelsen med syftet att värva röster. Jag förstår det, men jag tycker inte att det är helt rätt. Om man menar allvar med medmänsklighet och allas rätt till kärlek, och jag menar att detta är långt större och viktigare frågor än vanliga partipolitiska skiljelinjer, så borde aktiva politiker kunna tåga tillsammans. DET hade varit ett vittnesbörd om att man tar frågan på allvar. Men det är man inte mogen för, tydligen. Jag tror att det är långt dit, tyvärr.

Jag har dock en liten undran som jag vill rikta till organisationen bakom dagens evenemang, Kalmarsund Pride. Våra ungdomar i Unga Feminister ville anmäla deltagande i årets parad. Beskedet de fick var att det var för sent. Anmälningstiden gick ut 24 augusti och frågan från UF kom den 27 augusti, tre dagar efter utsatt tid. Man nöjde sig med det beskedet och fick väl idag försöka hänga på allra sist eller något sådant. Idag kom ett annat parti, jag säger inte vilket, ner till Elevatorkajen utan att vara anmälda till paraden överhuvudtaget. De fick då plats nr tre i tåget. Kallar ni det för  rättvisa? Eller är det möjligen så att devisen Alla är jämlika men en del är mer jämlika än andra har nästlat sig in även i detta sammanhang? Det vore ganska förfärligt tycker jag. Lite skämmigt är det ju hur som helst, eller vad tycker ni själva?

Idag kände jag långt mer samhörighet med kyrkan än med någon annan deltagande organisation. Det känns faktiskt i hjärtat och bör betyda något inför framtiden. Vad får framtiden utvisa.


Inga kommentarer: