torsdag, oktober 27, 2016

En sån Gud kan jag tro på...

Svenska kyrkan tappar medlemmar i hög fart. Ökningen just nu har naturligtvis med granskningarna att göra. Om man inte känner sig delaktig i kyrkans liv, om man dessutom inte delar kyrkans tro och inte heller tycker att man har råd att betala till en organisation som inte rör en i ryggen så är det förståeligt att man vill lämna. När det dessutom framkommer att några av organisationens företrädare här och där brister i sitt förvaltarskap så är det nog lätt att bägaren blir full. Det blev droppen. Jag har inga problem med att förstå det. Jag vill inte heller vara med i organisationer vars värdegrund jag inte ställer upp på, om jag nu någonsin har gått med. Visst blir det så ibland? Alla utvecklas, både organisationer och människor. Det som stämde förut stämmer inte nödvändigtvis idag, och då får man ta konsekvenserna av det. En sak som jag dock har lite svårt med är att det finns de som vill lägga högre moraliska krav på andra än man lägger på sig själv. Det måste alltid finnas ett visst utrymme för bättring. Vi ska kunna ångra oss och börja om från början. Vi måste kunna förlåta varandra, precis som det står i kommande söndags texter: Vi ska förlåta sju gånger sjuttiosju gånger. Förlåtelsen är gränslös, precis som dumheten, och kyrkan består av människor som både gör fel och är dumma från tid till annan, precis som alla andra.

Det leder mig in på något som jag faktiskt tycker är långt värre än resekostnader och representation (som kan ställas till rätta förhållandevis enkelt). I helgen arrangeras en stor väckelsekonferens med namnet Awakening Europe på Friends arena i Stockholm. Många stora namn, såvitt jag kan se med relativt stark koppling till trosrörelsen, kommer att medverka med undervisning och musik. Det är naturligtvis inget fel att man anordnar en konferens! Det är visserligen en gren av kristenheten som jag har blivit bränd av och som jag tror har ganska stora utmaningar att ta itu med när det gäller såväl förkunnelse som själavård, men visst kan Gud verka även genom dem. Man har plats för 20 000 deltagare på plats. Det är ett stort event som med rätta stavas med versaler.

Konferensen ska sändas på TV. Det var där jag började få lite problem i magtrakten. Den TV-kanal som har sändningsrättigheterna heter God TV. Det är ingen svensk kanal utan namnet ska läsas på engelska. Det är inte "god TV" på svenska, det är Gud-TV. Går man in på deras sida så får man tre uppmaningar.
Den första är: Give monthly, change lives daily! 
Den andra är. If you´ve been blessed by our programming, please consider supporting us. 
Den tredje är: Thanks for your generous donations, please consider supporting us. 

Man behöver naturligtvis pengar för att driva ett projekt. Ändå är det något i det här som känns en aning galet, förutom namnet då förstås. Det jag fastnade mer för var dagens nyhet i tidningen Dagen:
"Möjligheten har öppnats tack vare att God TV, som har sändningsrättigheterna, har beslutat att även andra kristna tv-kanaler ska få kabla ut gudstjänsterna från Awakening Europe som hålls fredag 28 oktober till söndag 30 oktober. Det betyder att även alla abonnenter av Kanal 10 Norge, Kanal 10 Sverige, Visjon Norge, Visjon Sverige och TV7plus kommer att kunna följa programmen.
– Det är ett privilegium för oss att samarbeta med kristna tv-stationer så att fler liv kan bli påverkade av det här viktiga arrangemanget, säger God TV:s högste ansvarige, Ward Simpson."

Det står inte ett ord om vad det här sändningskalaset kostar. Det är ett "samarbete" mellan vissa stationer som sänder betal-TV.

Jag drar mig till minnes vad som står i missionsbefallningen. Med en gammal omformulering av Tomas Hagenfors kan den låta som följer: "Så gå ut till alla folk och länder och säg dem med en öppen famn och med hjälpande givande händer i Jesu namn: Jesus lever! Gud är kärlek!"

Vi har redan tillgång till de allra största resurserna. Vi har människors närvaro, vilja och engagemang för att sprida evangelium till vår värld. Vi har Guds eviga och allomfattande kärlek. Gud gömmer sig inte. Hen finns här och nu. Jesu födelse, död och uppståndelse öppnade vägen för oss alla till Guds rike och vårt uppdrag är att föra det vidare till alla. Vi kan göra det i kyrkan och utanför kyrkan, vi kan göra det på konferenser och i bönegrupper, vid samtal på lunchrummet eller på promenaden. Vi kan göra det genom kontakter och hjälp till tiggare och andra som inte har möjlighet att skaffa vare sig mat, boende eller social samvaro på egen hand. Inget sätt är fel, men pengamånglandet har jag svårt med. Guds verk kan inte begränsa av något som en fråga om pengar, avtal om sändningsrättigheter och bidrag. Varför använder vi inte istället på allvar de resurser vi har tillgång till?

Jag önskar att helgens konferens blir välsignad. Jag hoppas att Gud kommer att verka där bland storfräsarna i trosbranschen. Då kan det inte bli fel, men jag önskar också att den fattige guden i människogestalt som delade utsattheten och lidandet med de allra minsta och som dog i förnedring av kärlek till oss också kan få synas. Det är en sån Gud som åtminstone jag kan tro på.

Inga kommentarer: