onsdag, oktober 12, 2016

Omsorgen, än en gång

Steget är tydligen inte långt mellan att vara radikal samhällsförbättrare till att bli bevarande samhällsförsvarare. Eller egentligen tror jag att det är väldigt långt, men till rätt pris så kan vissa låta sig köpas till den ena eller andra sidan allt efter läget och möjligheterna. Jag lät mig inte köpas. Det var det som var mitt problem.

Men, å andra sidan, behovet av förbättringar kvarstår liksom demokratins stora utmaning: att återupprätta den. De där livsviktiga beståndsdelarna i ett demokratiskt samhälle, alltså delaktighet, bildning, engagemang och vi-känsla byggs inte av maktfullkomliga förtroendevalda som allra helst vill skydda sitt eget putsade skinn. Det blir svårt med lyssnandet då. Man lever nämligen i olika verkligheter, och när gräsrötterna knackar på så vill etablissemanget inte lyssna. Etablissemanget vet ju, per definition, bättre. Självklart är det så att en brukare i omsorgen och dennes anhöriga och närstående har en annan bild av verksamheten än den som sitter i sammanträdesrummet. Även personal har en bild. Nu har vi kommit upp i tre olika. Hur många finns det? Ja, betydligt fler än så, och de är alla giltiga. När man lyssnar på någon annans berättelse, från ett annat perspektiv, så kan man lära sig något, förutsatt att man vill. Frågan är dock om viljan finns hos det etablissemang som idag styr.

Jag har erfarenhet av äldreomsorg både som förtroendevald, som personal och som nära anhörig. Jag jämför idag min bild av verksamheten i Kalmar med den bild som framträder i Barometerns reportage om omsorgen i Emmaboda. De äldre i Emmaboda kan skatta sig lyckliga! Det är klokt och långsiktigt resonerande med en mycket mänsklig touch som framträder när man pratar om delaktighet och självbestämmande istället för schemaläggning och minut per insats. Det är de äldre och deras vardagsliv som självklart finns i centrum och inte guldkant någon gång då och då. Jag blir imponerad!

Jag hoppas att Kalmar kan ta till sig och vända på den stora atlantångaren som omsorgen har utvecklats till. Det är ett stort arbete, och det kommer att kräva ett antal tankevändor så att resurserna används på ett rättare sätt än idag. Går det?

Självklart går det, om man lyssnar och VILL. Det går inte om man som vanligt stänger öronen och vill vårda sitt eget välputsade skinn och sin egen arvodesplånbok. Men optimist ska man väl vara? Det är ett nytt val 2018. Det är bara knappt två år dit!

Inga kommentarer: