måndag, februari 03, 2014

Klädsel: kavaj

Två intressanta seminariedagar har bidragit till att man blivit en aning klokare när det gäller verksamheten i Växjö stift. Det är ett trevligt gäng man träffar där, såväl förtroendevalda som tjänstemän. Att dagarna inleddes igår med en vacker och högtidlig mässa med prästvigning i Växjö domkyrka gjorde inte det hela sämre heller. Fast, det är klart, det blev ju, helt och hållet på grund av min egen klumpighet, onödigt spännande. Det handlade om gårdagskvällen som skulle krönas med middag hos biskopsparet på Östrabo. Klädkoden var kavaj, vilket betyder ganska avsevärt mycket "finare" än jag brukar klä mig. Klädseln förbereddes således ganska minutiöst. Ändå blev det galet. KlantFia.


Utrustad med grå halvkort klänning, mörka nylonstrumpor, varmröd jacka och svarta lackskor tänkte jag mig vara presentabel i sammanhanget. Vi hade ungefär en timmes paus för att klä om och göra oss i ordning inför promenaden uppför allén från centrum så det var lugna puckar, och jag började klä om i vad jag tyckte var god tid. Det gick bra, fram till nylonstrumporna. Istället för långa strumpor hade jag stoppat ner KNÄSTRUMPOR i ryggsäcken. Två par svarta fula knästrumpor i nylon. Snyggt. Det funkar liksom INTE med kort klänning, och dessutom var det på tok för kallt. Alternativet blev plötsligt grå klänning, varmröd jacka och gröna legggings. Och lackskor.

Jag lovar, julen är förbi. Kyndelsmässodagen var igår så julen är absolut förbi även i kyrkan. Julgranarna är utslängda. Jag hade definitivt inte passat in, vare sig på middagen eller i årstiden. Jag fick ge mig ut på nylonstrumpejakt i Växjö en söndagskväll vid 18.23 iklädd denna julgransutstyrsel. Bara de färgglada julgranskulorna saknades. Ljus tror jag att jag lyckades skapa med min vilt stirrande blick. Uppdraget var nämligen lättare sagt än gjort. ICA hade inget alls att erbjuda. I min värld finns det ALLTID nylonstrumpor i livsmedelsaffärer..... men inte i Växjö alltså. Resten av affärerna var stängda. Sista chansen var Pressbyrån på stationen. Killen i kassan tog fram en hög Dim-paket med högglansiga strumpor i färg Gazelle för 95 kronor paret. Gazelle är ungefär lika mörk i nyansen som hajen i Hajenfilmerna är äkta, men vad gör man? Jag var ju tvungen, om jag nu ville gå på middag och det ville jag för hungrig var jag..... och är man smålänning så är man. Man tackar inte nej när man blir bjuden.

Som sagt, med andan i halsen och efter en synnerligen kort blick i spegeln kom jag ner till foajén på hotellet, iklädd mina nya strumpor..... men jag hoppas strecken i ansiktet satt där de skulle, åtminstone på nästan rätt ställen... Mina ben påminde mig om Elisa kvällen före på TV, ni vet hon på Melodifestivalen som hade världens längsta högglanslackerade ben och sjöng om Casanova medan halva svenska folket rodnade och andra halvan dreglade..... men mina ben är liksom inte som hennes, om ni förstår vad jag menar. Det finns en anledning till att jag alltid har mörka strumpor. Jag tyckte mina ben fyllde hela rummet. Dessutom var det inte färdigt med detta. Jag hade med mig mina lackskor i en påse, en skrikig plastpåse från Systembolaget. Inte ens så långt kunde jag tänka att det FINNS andra kassar att lägga skorna i. Som grädde på moset hade jag glömt den svarta lilla handväskan. Istället fick jag ta min lila Fjällräven Kånken Mini. Ja, jag var i sanning en syn, på väg till festmiddag hos biskopsparet på residenset Östrabo.

Hur som helst, det blev en trevlig kväll med himmelskt god mat och härlig stämning. Alla åt och var glada och tack vare att man kunde sitta större delen av kvällen vid bordet och gömma benen så hoppas jag att ingen fick sin matlust förstörd av mina dansbands/Servalac-apostlahästar. Biskopsparet är tack och lov ena riktiga proffs på att skapa gemytlig samvaro! Jordärtskockskroppkakor med rökt svamp och rårörda lingon som huvudrätt passar dessutom en småländsk vegetarian som hand i handske. Ja visst ja, handskar hade jag inte heller, Jag hade tumvantar modell XL.

Klädsel: kavaj. Suck.... men bättre lycka nästa gång. Hoppas jag. Nästa gång ska jag i varje fall försöka komma ihåg att läsa vad det står på förpackningarna jag packar ner. Annars kan man råka få med sig en tub mjukgörande kräm istället för tandkräm. Det är nog vid närmare eftertanke inte heller så kul.

Inga kommentarer: