söndag, februari 23, 2014

Hoppet är det sista som lämnar en

Idag är jag lite kritiskt laddad, och det handlar inte om att de svenska herrarna missade medalj i femmilen eller att Tre Kronor förlorade OS-finalen mot ett långt bättre Canada. Anders Södergren gjorde ett fantastiskt lopp och blev bäste svensk på plats 7, med Daniel Richardsson och Johan Olsson i hälarna. En härlig laginsats! Ännu bättre laginsats gjorde dock den ryska medaljtrion med Legkov i spetsen. Så härligt för hemmanationen att ta en trippel sista dagen! Och ett välförtjänt grattis vill jag också skicka till Canada. Ni var bättre idag, mycket bättre.

Men jag är ändå lite sur... Jag är sur på timslånga predikningar med en massa pekpinnar om världsfrånvändhet. Ska inte vi kristna leva I världen men inte AV den? Och gentemot VAD ska vi vara trogna, Bibelns budskap eller traditioner från den senaste väckelserörelsen? Bibeln är ett levande ord. Jag är säker på att det ordet håller oavsett samhällelig kontext, och jag tror inte för ett ögonblick att Gud har gett oss hjärnor som det inte är meningen att vi ska använda.

Jag är sur på att det inte är intervallstart på ett femmilslopp. Som det nu är kan man ju nöja sig med att köra de sista fem kilometrarna på sin höjd. Inget händer ju före dess ändå. De första dryga fyra milen är en sällskapsresa i klunga, fylld av taktik och strategi, men inte av personliga prestationer.

Jag är sur på de snabba reaktionerna som ifrågasätter Rysslands "renhet" i skidlandslaget när vi svenskar direkt skriker om hur synd det är om en hockeyspelare som sägs ha migrän men som egentligen fastnade i dopingkontrollen. Kanske är ingen ren, kanske är alla det, men problemet är att vi behandlar folk olika. I andra sammanhang kallas sådant för nationalism och rasism. Har vi tänkt på det?

Men egentligen är jag inte så sur. Jag har väldigt mycket att vara tacksam för, men ändå.... Dagens I-landsproblem, eller är det kanske meningen att det ska finnas såna som jag också, som vägrar att acceptera det som inte är rättvist, rimligt och rätt? Kanske är det så.... annars så finns det nog ingen plats för mig i den här världen. Fast jag letar ju, fortfarande. Hoppet lär vara det sista som lämnar en.

Inga kommentarer: